När allt kommer omkring, så är det inte att stå upp för sig själv, om det görs av rädsla. Att stå upp för sig själv trots rädsla, det är att stå upp för sig. Men om vi hävdar något för att vi är rädda, så följer vi egentligen rädslan, och den styrs då av att vi inte vågar stå på oss, utan ger rädslan för något annat vår röst.

Att stå på sig av makt, är inte heller att stå upp för sig. Det är att välja ord och handlingar, för att nå ett visst mål. Makt för maktens skull är inte att stå på sig.

Så visst kan vi vara rädda, och trots att det är riskfyllt gå emot rädslan och hävda vår rätt, och visst kan biprodukten av att vi står på oss bli en ökad makt. Men den makten kommer då av goda skäl, ej av ha begär.

När är det då rätt att inte stå fast vid en åsikt, utan att ändra den? Svaret är egentligen enkelt; När vi på riktigt ändrat åsikt. Inte av rädsla att vara den enda som tror en sak, utan för att vi fått nya synvinklar.

Om vi inte lärde oss nya saker, och då omvärderar våra åsikter, så skulle världen ej gå framåt. Forskning bygger på att utmana tidigare åsikter, och vad som var omöjligt igår kanske är möjligt idag. Tänk att människan en gång trodde att jorden var platt. Om människan hade haft kvar den tron, hade inte jorden då ändå varit rund? Så trots att någon människa har en verklighetsbild, så behöver den inte vara sanningen. Den faktiska verkligheten ändras ändå inte.

Det är inte alltid samma sak att Stå upp för sig själv” och att “Stå på sig”. Att benhårt fortsätta hävda något man inte längre tror på, handlar bara om att “stå på sig” och inte att “stå upp för sig”. Allt för att inte ge någon annan rätt, och är därför fel. Ibland är det tvärtom så, att man kan låta bli att “stå på sig”, men fortfarande “stå upp för sig”.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

“Att “stå upp för sig” och att “inte lägga sig platt”. Det är uttryck som har en grund i att det känns, som om ni har övertaget om ni står, i jämförelse med om ni ligger. Men att våga vara er själv, klar och tydlig, med vad ni vill, och vad ni kan och inte kan, kan ni göra oavsett vilken kroppsställning ni har intagit. Ty den styrkan kommer inifrån och ut.

Att vara störst, bäst och starkast, behöver inte vinna över en skarpsynt logik och en tro på sig själv. Så tänk er hur ni står upp (upprätt) och tittar nedåt, och ni visar att ni växer med varje ord ni säger, ord som visar, att ni inte låter någon sätta sig på er. Tänk sedan hur ni sitter ned, men ändock är lika starka. Ingen sätter sig i knät på er. Tänk er sedan liggande, och känn hur er styrka finns kvar i er lika stark, som när ni stod upp.

Det är inte för inte talesätten “Sätta sig på någon”, “ligga platt”, “falla platt”, “stå upp för sig” och så vidare är relaterade till kroppsställning. För kroppen visar ordlöst vad ni vill säga. Men det är lika fullt möjligt, att vara tuff även i “underläge”, “perception is reality”. Känner ni er starka i er själva, så spelar det ingen roll om ni har Karl-Alfred, Bamse eller Hulken framför er. Ni är inte svagare för att någon annan är starkare. Kan ni se det?

Om ni vet vad ni vet, eller tror er veta vad ni tror, våga då låta andra få dela er vetskap och tro. Och låt inte andras ord få er att tvivla på vad ni ser, om det inte är så att ni faktiskt ändrar åsikt, och då inte för att ni är så rädda att ha fel, att ni genast litar mer på andra än er själva. Utan för att den andra faktiskt har en poäng som gör, att ni omvärderar er vetskap och tro i det. Ni har en ny infallsvinkel, och det är det mogna och kloka att väga in all ny kunskap och sedan ta nya beslut, som ej de heller är slutgiltiga.

Det är en stor skillnad på att ändra åsikt, för att ni är rädda att ha en annan åsikt, och att faktiskt ändra åsikt för att ni lärt er något nytt. Det är inte svårt att känna skillnaden på det. Den första är rädd, den andra är vis nog att veta, att trots att den är vis, så vet den inte allt.

Så välj ej “följa John”, utan välj att se vart “John” går, innan ni beslutar er för att följa honom eller gå i era egna spår. Så här har vi ytterligare ett talesätt, att “gå sin egen väg” Åter igen en kroppsställning, ligga, sitta, stå och gå. Men glöm ej, att det ej behöver vara bokstavligt. Även en rullstolsbunden kan “gå sin egen väg”, kan “stå upp för sig” osv. Det är känslan i er som avgör vad ni egentligen gör. Men kroppen är ändock ett redskap att förmedla sig med. Men det går att göra i små, små gester, miner eller i större saker som att gå sin väg, “vända på klacken”, “slå klackarna i taket”, “gå i taket” osv.

Om ni vet, att ni har rätt i en fråga som är känslig för någon annan, så är det ibland visare att inte hävda sig. För det kan räcka att ni vet, ni behöver ej övertyga alla om er vetskap. För ibland är relationen till någon annan mer värd att bevara intakt än, att hävda sig och sin rätt. Det är kärlek och klokhet, ej att vara underlägsen eller undfallande. Men att värdesätta det stora ej det lilla. Ej bråka om detaljer som egentligen ej behöver dryftas, utan att våga veta när det är värt att kämpa, och när värdet ligger i att låta allt vara osagt.

Lär er era egna känslor, ert kroppsspråk och era ord, så vet ni när ni är i en situation med andra människor, hur ni vill reagera och vad som leder er rätt och er relation rätt. Ibland är det att stå tillbaka och inte säga allt ni ser, ibland är det värt risken att förlora någon annan för att ej förlora er själva.

Men det är viktigt att ni ej styrs av vare sig rädsla eller makt för i dessa bägge blir resultatet baserat på fel grund. Välj från ert inre, det ni behöver. Då är konsekvenserna alltid välkomna.”

På tisdag står vi fast vid detta tema. Så fortsätt titta efter pausen! 🙂

Titta gärna in på Terapeutiska Skattkistans Facebook.