Hur bildar vi mönster i våra relationer, och hur kan vi bryta dem utan att alltid bryta relationen?
När vi går in i en ny relation har vi redan våra egna mönster med oss i bagaget, och vi tenderar då att välja en partner som vi tror ska passa in i vårt mönster. De flesta går inte in i en relation med tanken att behöva ändra på sig för att passa in, och vi tänker oftast inte att ”det här och det där ska jag ändra på i min partners mönster”. Men när vi hunnit lite längre in i relationen är det just det som ofta sker.
Vi kanske har en skräck för att bli lämnade av vår partner, och i den desperationen kanske vi då agerar såsom vi tror att denne vill att vi ska göra. Eller så är vi i den andra änden där vi vill ändra på vår partner istället. Bägge dessa synsätt leder till en relation i obalans och ett mycket destruktivt mönster i relationen.
Självklart kommer vi upptäcka att den vi trodde var rena drömmen att leva med, har sina fel och brister liksom vi också har det. Det är ofrånkomligt, men när vi gör denna upptäckt att Herr Perfekt eller Fru Perfekt inte är helt perfekt, har vi chansen att välja våra framtida relationsmönster. I vissa fall kan upptäckten av att den andra inte är den vi trodde leda till ett beslut, att vi vill och bör avsluta relationen. Men ibland kan det ändå vara värt att fortsätta tillsammans och hitta en ny vardag, där vi bildar mönster som är brokiga men inte bråkiga. Vi kan aldrig hitta en perfekt match, såsom vid en mönsterpassning. Vi kan dock hitta ett ”perfekt” för oss, genom att vi tillåter det ”icke-perfekta” att bilda ett nytt mönster.
Kärlek följer de mönster vi väljer. Kärleken har dock egna mönster, det första är ofta att kärleken är blind, alltid rosenskimrande romantisk och förälskelsen flödar. Sedan följer fasen där vi på ett eller annat vis börjar titta på vår partner med allt mer kritiska ögon, ”det är fel, du är fel osv..” Anledningen till det kan vara att vi är rädda att binda oss eller, att vi faktiskt ser sanningen som förälskelsen dolde. Efter det blir det antingen en separation eller en mer djup och sansad kärlek. Detta är i korthet kärlekens mönster.
Men vi väljer sedan vilket mönster vi följer. Ibland är det bra att syna kärleken i sömmarna, men att fastna i varje ”felstygn” utan att se helheten kan leda till, att vi inte ger oss själva och varandra en riktig chans. Kärleken varken dör eller göder sig av sig själv. Kärleken behöver vårdas för att växa och för att stanna kvar. En kärlek dör inte utan att något händer, antingen inom oss eller genom våra egna eller andras handlingar. Kärlek göds inte heller om vi inte matar den, dvs. även en passionerad kärlek behöver aktivt arbetas med för att behållas.
Så när vi väljer att vara otrogna mot vår partner, så är det ett aktivt val att göda en ny förälskelse. För även i längre förhållanden där allt annat är bra kan vi se och uppskatta andra personer. Om vi så väljer att utforska detta vidare, så göder vi den och det är ett aktivt val. För om vi inte göder den, så kommer den att klinga av. Ingen kan ärligt säga att de är ”slav under kärleken” eller ”slav under sina känslor”. Känslor förändras och vi med dem, men vi kan välja huruvida vi göder dem eller inte. Kärlek är inte lätt, men är den alltför svår, så kanske den bör utvärderas.
Vi går in i en relation med vissa mönster, mönster hela vägen från vår barndom och mönster som vi bildat hittills på vår väg i livet, och sen fortsätter vi att bilda nya mönster i vår nya relation. Vi får inte glömma att vi har ansvar för dessa mönster, och vi kan ändra dem. Som Änglarna säger ”det krävs två för att upprätthålla ett mönster, men endast en för att bryta det”. Det kan brytas genom att ändra i relationen eller genom att lämna den.”
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Kärlek är lika komplicerad som den är enkel. Att kärlek uppstår är den enkla biten, att få kärleken att växa och hålla, är den komplicerade. Alla människor har sina egna mönster som de broderat genom livet. När två människor möts och skall bilda ett gemensamt mönster, men ändock behålla sitt eget, så kan det ibland gå hur lätt som helst, medan det ibland är näst intill omöjligt. Mönstren kanske trasslar ihop sig i varandra, vissa kanske är lätta att repa upp och brodera på nytt, medan andra har tovat sig så att de ej går att reda ut. Då är frågan, klipper ni av tråden invid tovan och trasslet och börjar brodera nya mönster tillsammans? Eller är det genom att klippa av trasslet inget kvar av relationen?
Det talas ofta om hur ni har ett mönster, att välja samma typ av kärlekspartner. Men det vi talar om här är mönstren som uppstår i en parrelation, där bägge kommer in med sitt eget bagage, tyngre eller lättare, och hur ni då kan titta på hur ni är tillsammans, vilka mönster ni vill behålla, och vad det är ni skulle vilja sprätta upp? All form av kärlek kräver en viss anpassning. Ni behöver vara öppen för att jämka, se den andres sida av saken, men vara er själv och inte tappa bort er egen önskan.
Ett mönster i en relation kräver två för att skapa, men endast en för att bryta. Ett mönster med små fina stygn kan vara oerhört vackert, men det är också svårt att ”sprätta” upp. Så om ni i detta mönster valt er väg i relationen, kanske genom att vara bestämmande eller undfallande, så är dessa fina små stygn svåra att urskilja ett och ett, och således svåra att ändra om mönstret ej känns rätt.
Om ni syr med efterstygn, betyder det då att ni garderar er, så att det finns ett före, ett nu och ett efter? Är den garantin något ni själva också vill eller går ni endast in för att vara säker på er partner, så att ni glömmer att fundera på om ni faktiskt vill att stygnen skall hålla livet ut?
Korsstygn, handlar det om ett förhållande som går kors och tvärs? Eller är det ett elegant broderi? Försök att titta på ert livs broderi och se vad ni mår bra av och hur ni önskar att ert framtida mönster skall se ut. För när ni ändrar endast ett litet stygn, så ändras hela mönstret och ni kan på det viset påverka att er relation ändras. Svaret från er partner blir på det nya mönstret, och den enda ni kan ändra på är er själv. Så styr tråden dit ni vill nå och lämna alla beskrivningar och instruktioner åt sidan och sy så det liv ni vill.
Att vara en mönsterelev är ej att följa mönstret till punkt och pricka, det är att sy det ni vill och behöver. Syna era förhållanden i sömmarna med nya ögon, men var ej rädd att sy ”felstygn”, för de finns över allt och ett ”felstygn” saboterar aldrig hela mönstret. Men ni kan lära av dem för er framtid.
Zick-zackstygn sys för att tyget ej skall trasa upp sig. Om ni zick-zackar ert förhållande i kanten, hindrar ni då det från att ”repa upp” sig? Eller förskjuter ni det oundvikliga? Skulle ert förhållande ej hålla utan zick zacksömen, är det då ett förhållande att satsa på? Eller så zick zackar ni tyget och ni står med ett med ett förhållande som tål slit och ändock är intakt.
Om ni gömmer svårigheter i förhållandet genom att fålla upp eller fålla in dem med en fållsöm, kan ni leva i tro att allt är ordnat och bra… Men vad händer då om sömmen går upp och hela raden av gömda problem väller ut på en och samma gång?
Att tråckla eller ej? Det är frågan som då bör ställas av er båda. Är ni redo att syna förhållandet i sömmarna och åter välja väg? Att tillsammans fatta nål och tråd och tråckla ihop ett mönster ni båda känner är rätt. Eller att tillsammans knyta upp de sista trådarna som binder er samman och på var sin duk sy en ny framtid där ni låter tråden leda er rätt.
I nästa vecka kommer vi kika in i dockverkstan. Välkomna tillbaka då!