Vi fortsätter på tema ”Bonusfamiljer” med vad som händer när mamma eller pappa får ett gemensamt barn med sin nya partner. Som Änglarna säger här nedan så finns det ju nästan alltid en slags konkurrens om uppmärksamhet syskon emellan, både i en kärnfamilj och i en bonusfamilj, när ett nytt litet syskon gör entré. Men i en bonusfamilj kan ju detta fenomen öka då ett nytt syskon får vara hundra procent med mamma eller pappa, medan det första barnet, som är varannan vecka hos den andra föräldern, bara femtio. Det kan ju förstås också bli väldigt härligt med denna nya konstellation. Men det som redan är bra är ju inget man behöver analysera, utan bara leva i, därav lägger vi vårt fokus i denna fråga så här.
Hur kan vi hjälpa barn som lever i bonusfamiljer där mamma eller pappa får gemensamma barn med sin nya partner?
Ä-post: (se Hannahs förmåga)
”Kärleken till barnen är oändlig, även när ni får ett nytt barn älskar ni det lika mycket som era tidigare barn. Men för era första barn är det oftast oundvikligt att känna sig utkonkurrerade av nytillskottet. Den söta lilla bebisen som får så mycket uppmärksamhet. Somliga storasyskon blir som en ”extra förälder” för att få vara med, medan andra regredierar till att bli ”mindre” för att de önskar och behöver den uppmärksamhet som babyn får. I alla dessa fall är det viktigt för föräldrarna, att vara lika uppmärksamma och nära alla sina barn och se efter barnens behov i nuet. Inte bli arg på storasyskonen som bråkar, men visa att er kärlek räcker till, och att ingen annan någonsin kan ta just deras plats i era hjärtan. Den nya babyn får direkt ett eget rum i hjärtats många kamrar.
Om vi nu tänker oss ett storasyskon vars föräldrar skiljer sig. Mamma träffar en ny man och pappa en ny kvinna, och barnet får bo växelvis hos mamma och pappa. Om mamma och/eller pappa får nya barn med sin nya partner, så uppkommer liknande scenarion som det vi talade om vid nya syskon i kärnfamiljen, att inträffa. Men här kan det få än större proportioner. För tänk er själv om ni lämnar mamma, hennes nya man och ert halvsyskon för att åka till pappa. Då får ju ert syskon er mamma på heltid, medan ni endast på halvtid. Skulle inte ni också kunna bli orolig att glömmas bort, att ert syskon kommer närmare er mamma då de lever ihop tjugofyra timmar om dygnet året runt?
Och om pappa sedan också ger er ett till litet syskon på sin sida, då är ni den som flyttar från en familj till en annan. När ni är hos mamma lever papa på, njuter av sin tillvaro med sin nya familj, och sedan när ni åker till pappa, så har mamma och hennes familj en vardag, som rullar på utan er i den. Även när ni känner att ni är älskade, så är ni femtio procent mindre hos mamma och pappa än vad era syskon är.
Så hur skulle ni vilja bli tryggade om det gällde er? Försök tänka på det när ni har ert barn framför er, som kanske är ledset, argt tyst, utåtagerande eller extra snäll för att inte vara till besvär. Var extra uppmärksam på att inkludera barnen som är hos er på halvtid i allt. Se till att ni inte ”pausar” era liv den tid barnet är hos den andra föräldern för det går ej, och kan leda till osämja i längden. Men ej heller välja att göra de roligaste aktiviteterna när ni bara har hälften av er barnaskara under ert tak.
Det är viktigt att hitta balansen, att inte bara leva på och ”vips” är ert barn borta och sen hemma och ni inte uppmärksammar ”bytet”. Däremot är det lika viktigt att inte göra för ”stor sak” av bytet. Ty då blir det som om ert barn är en gäst som ni skall underhålla. Kan ni se det? Varje barn är unikt och varje barn har en unik relation till sina föräldrar, och varje förälder har unika relationer till alla sina barn. Så försök att bygga på era unika band med varje barn för att få det att veta att inget av de andra barnen kan ta dess plats lika väl som det barnet ej kan ta någon annans plats.
Kärlek ser olika ut ty ni är alla individer. Så bygg de banden starka, så finns det större chans att alla är trygga, även när det är otryggt kring er. Kärlek är vägen. Lär känna alla era barn, för dem de är, så kommer ni få barn som är trygga i er kärlek, och ej känner oro för att bli utbytta när de ej är synliga.”
∞
Hannah berättar: Vi har nu skrivit om bonusfamiljen och som namnet säger, så väljer man där inte uttryckligen alla medlemmar, utan de kommer som en ”bonus”, som kan kännas som mer eller mindre plus eller minus. Skulle vi då kunna aktivt ”välja oss en ny familj”, en familj som bygger på en själslig gemenskap? Ja, det menar vi (och Änglarna)att man absolut kan göra. Vi möter under livets resa människor som vi känner en extra stor gemenskap med. Och den gemenskapen är på ett lite annat vis än den vi har med våra vänner.
I denna självvalda familj kan det finnas många medlemmar, och i den familjen har åldern ingen betydelse. Jag, har flera extrasystrar och en extrabror som är ur generationen över mig. Jag har extrapappor, extramammor och en extramoster och en extramorbror (vilket är jättekul eftersom mamma inte har några syskon). Annmari har flera “söner” som är både yngre och äldre än hon. Och så har hon då sin underbara låtsassyster Eva och härliga låtsasbror Sten och så sina fantastiska extradöttrar, mina systrar alltså:). Det känns väldigt tryggt att ha en själsfamilj, och vi har genom åren hittat nya medlemmar till denna vår familj.
Ä-post: (se Hannahs förmåga)
”Att födas in i en släkt betyder inte att ni har en gemensam värdegrund att stå i. Att vara en del av familjen är en del av livet, men under tiden ni växer upp och hittar er själv kan ni komma att känna er oerhört ”hemma – hemma” eller oerhört ”borta – hemma”.
Ni kan ej välja bort er familj i den mån att ni kan ändra ert ursprung. Ni kan dock välja bort att umgås med en familj ni ej känner ni mår gott av, likaväl som ni kan hitta nya band, som bygger på frivillighet, kärlek och ömsesidighet. Men att utöka familjen med nya medlemmar behöver ej vara synonymt med att välja bort er ursprungsfamilj.
Till exempel när ni får egna barn betyder det ju ej att era föräldrar och syskon ej också är er familj. Kärleken räcker till alla människor, som ni väljer att älska och bjuda in i ert liv, stora som små, ”blodsläktingar” som utvalda släktingar. När ni gifter er så blir er make/maka automatiskt er ”släkt”, men ni kan känna likaväl att era nära vänner är er familj. Det behövs ej papper på det. Familj är inte blodsband eller ingifta, det är vad ni väljer. Kärleken binder er samman, och den är det som ger trygghet och er familj. Er familj kan bli hur stor eller liten ni önskar.”
Vi tar nu ett tre veckors uppehåll från bloggen och återkommer vecka 45. Varmt välkomna då!