Generositet är en motpol till snålhet, som vi skrivit om tidigare, och precis som vid snålhet så handlar generositet inte bara om, att vara generös med sina pengar utan också med sin kärlek och sin tid.
Generositet är en egenskap som nog de flesta uppskattar och därför dras många till genuint generösa personer.

Men vad är det då som är äkta generositet? Det räcker inte med att bara strö pengar omkring sig , inte heller att ge och ge och bli underdånig. Nej att vara generös bottnar i något annat. Generositet kan ses som en källa som det går att ösa kärlek från, och som rymmer pengar som aldrig tar slut och en tid som är oändlig. Visst kan pengar i sig ta slut och visst kan tiden vara ute och kärleken falna, men generositeten förblir ändå intakt.

Att ge för att få är inte att vara generös, och ej heller att ge för att ”verka” givmild. Att vara generös är att ge av det vi har, att dela med oss. Alla är vi inte rika, men vi kan dela annat, som av vår kärlek och vår tid. Vissa är dock rika och har därför möjlighet dela med sig av sin rikedom.

Det är inte hur mycket vi ger eller hur mycket vi har som gör oss generösa eller inte, utan känslan bakom. Tanken bakom, det vill säga ingen baktanke. Känslan och tanken är vad som gör handlingen generös, inte handlingen i sig. Men som alltid är det balansen som är viktig, om vi ger bort allt vi har på en och samma gång, så blir vi utarmade och kan inte fortsätta ge. Då måste vi fylla våra egna depåer först och ge till oss själva av kärlek, tid och pengar. och också vara generösa mot oss själva. Så för att vara i flöde behöver vi komma ihåg både oss själva och varandra.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”Att vara generös är inte en handling utan en egenskap. Alla kan ni vid ett visst tillfälle vara ”givmilda” och storslagna i era gester, men det är känslan bakom som avgör om det är generösa ni är eller att ni endast valt att vara det i detta här och nu. Kraften bakom generositet är kärlek, för att vara generös handlar inte bara om att vara det med pengar eller materiella saker och ting, utan framförallt med att vara generös med kärlek och tid. Att ni har en närvaro som släpper in andra och att ni bryr er om dem. Att vara delaktig i andras välmående välfärd, att ge av er själva, utan att vare sig förvänta er eller kräva något i gengäld.

Betyder det då att den generöse är självutplånande och underkastar sig andra? Svaret är nej, ty generösa personer är inte generösa för att få något tillbaka, om det är det som är drivkraften så är det inte att vara generös per definition. Så om ni ger och ger, för att ni kanske tror att ni annars inte får vara med, eller att annars ingen skulle tycka om er, så är det sprunget ur osäkerhetens källa. Visserligen betyder detta inte att ni inte kan vara generösa också, men det är två olika källor. Kan ni se det?

Att vara till lags och bara ge vad ni tror andra vill ha är ej heller generositet. Men likaså här kan ni även vara generösa, och att ge till någon vad ni vet den önskar är både fint och generöst. Det är när gåvan ges med någon ”tanke” om att få något tillbaka som det hamnar utanför genuina generositeten.

Det är inte så att generositet är en enda egenskap fritt från andra. Alla människor har en mångfald av egenskaper, och alla dessa tangerar varandra, vissa yttrar sig lika trots att källorna är olika, vissa kommer från samma källa men visar sig olika.

Att vara generös är att vara ett med er själva och omvärlden, det ni gör och ger det gör ni från hjärtat. Det är inte uttänkt, något ni planerar, som ”nu ska jag vara generös” , utan det bara är. Att ge med krav är inte generöst och att ge för att vinna något är inte generöst. Att ge för att döva ert eget dåliga samvete är inte generöst.

Generositet är inte en handling här och en där, utan den sprider sig som ringar på vattnet, den genomsyrar ert väsen , den spiller över i ert varande, ert bemötande av andra människor. Det är sammanvävt med alla era andra egenskaper för i dem alla ligger en bit av generositet.

När den generöse möter den snåle kan det dock göra, att även den mest generöse får en känsla av att inte vilja ge av sig själv i form av känslor, tid och pengar. Det blir svaret den snikne lockar fram. Det kan vara en ovan och obehaglig känsla som väcks i den generöse, när den i sin tur får ”känna” sig snål. För detta går mot dennes natur. Men det är viktigt att inte bli rädd för den känslan och låta den tro att ni är snål. För att ge till någon som bara vill ta och ta är i längden inte fruktbart och då är det inte brist på generositet, som gör att ni vill sluta hjälpa denne individ. Det är det som är skillnaden på generositet och undergivenhet, att blidka någon.

För att hitta er väg behöver ni således lära känna er själva och er omgivning, inte vara rädd för känslorna, som väcks av att ge och ta emot. För balansen är viktig här. Generositet bör gå åt båda håll för att vara i sin rätta form. Ty även den generöse behöver kunna mottaga generositet från andra. Det är först då ni har alla bitar i pusslet och kan leva generöst med er själva och varandra. Lär ni er det så kommer ni uppleva så mycket godhet i livet, att ni finner det lättare och lättare att ge och ta emot i livets eviga kretslopp.”

Vi tar nu en liten paus från bloggen och är åter vecka 33. Varmt välkomna tillbaka då!
Kontakt. Facebook.