När vi tänker på ordet förtroende handlar det oftast om att det är en ära att få förtroende. Det finns dock både fram och baksidor. För när någon givet oss ett förtroende gällande att bevara en hemlighet, kanske det inte alltid är lätt att hålla det. Ibland för att vi tycker att det är så spännande, att vi nästan spricker för att få berätta det för någon annan. Ibland för att någon ger oss ett förtroende  om något mycket allvarligt, som då gör att vi inte vet  vad som är rätt och fel, det vill säga att vi kanske gör vår vän en tjänst om vi berättar för någon annan. Detta bör vi även ha i åtanke när vi ger förtroende till andra.

Alla  förtroenden handlar förstås inte om hemligheter. Förtroende är ju också ett band, en närhet, som gör att vi känner oss trygga och har tillit till varandra. Det är förtroendet i sin renaste form. Det som är där människor emellan, ibland med ord, ibland utan ord. Förtroende tar dock lång  tid att bygga upp, medan det kan däremot raseras på ett ögonblick. Så det är något ömtåligt som de flesta vackra ting i livet. Ett förtroende som bryts behöver dock inte bryta tilliten för evigt. Vi står  hela tiden inför val och kan försöka hitta en väg tillbaka till tilliten.

Ä-post (se Hannahs förmåga):

”När ni låter någon annan människa komma er nära, kommer en punkt när ni måste lita till denne, för att nå en djupare vänskap. Förtroende byggs inte över en natt, dock kan det raseras så fort. Så hur navigerar ni då genom livet med denna vetskap? Om ni sedan barnsben blivit svikna av och besvikna på de personer ni borde kunna lita på och lita till, så har ni svårare att finna tillit till andra människor. Så de ni möter senare får möta det misstroende, som ni har byggt upp via era erfarenheter. För att våga lita på någon igen, behöver ni först vara medvetna om att ni tappat tillit, och sedan välja med omsorg dem ni ger ert förtroende till.

Ett förtroende är en gåva när det är givet i samförstånd. Att däremot delge någon  något som ska föreställa ett förtroende , men egentligen är en manipulation för att binda någon till er genom skuldkänslor. Det är en ”gåva” med krav. Kan ni se skillnaden?

När ni litar på någon och den på er, så finns en ömsesidighet, en närhet, som inte alltid går att sätta ord på. Men om någon ger er inblick i deras innersta, och det får er att känna er nedtyngda, då bör ni känna efter om det verkligen är en vän som ger er ett förtroende eller en som vill binda er till sig , genom att göra så att ni ska tycka synd om dem.

Kärlek och förtroende bör gå hand i hand, förtroende som inte delas av närhet är inte lika lätta att ge eller få. Kärleken, närheten i detta fall är inte romantisk kärlek , utan ett band av  tillit. Det är något som ni föds med, men som kan brytas ned genom livets händelser, människor ni möter, men det går också att återskapa och lära om.

Ni som vågar ge förtroende till andra kan ibland känna er svikna, men försök då komma ihåg att alla människor sviker ej. Om ni hittar någon ni vågar ompröva tilliten med, så kommer ni till slut se att det finns vissa som kan förvalta ert förtroende.

Om ni får ett förtroende av någon ni bryr er om, förvalta då det på bästa vis. Detta bästa kan variera om det är ett förtroende som ett ”rop på hjälp”, då  att förvalta det och att hjälpa kan vara  att inte hålla tyst, utan att agera. Om förtroendet gäller något hemligt, som ni får veta, då bör ni bevara detta för er själv och vara någon att lita på. Så för varje förtroende ni får, behöver ni känna efter vilket ”fack” det hamnar i. Gåvan av tillit? Manipulation? Rop på hjälp? Vardagliga små förtroenden? Ni behöver således vara närvarande i stunden, lyssna och känna efter, ge och få och hitta en gyllene medelväg på livets brokiga väg, finna ert mönster och välja väg.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.   

Alla måste vi lära oss att samexistera och till viss del även samarbeta. Men hur ska vi då kunna göra det utan att tumma för mycket på våra egna ideal och ståndpunkter? Det finns inget enkelt svar på den frågan. Om vi nu tar som exempel det politiska läget, där alla partierna vill leda landet, dock gärna med hjälp av andra partier. Men i praktiken blir det en omöjlighet, då läget blir låst om bägge läger bara vill samarbeta om de själva får vara ”herre på täppan”.
Det finns skillnader mellan att förhandla och att samarbeta. I ett samarbete behöver vi kunna hitta en gemensam värdegrund, där givande och tagande blir på lika villkor. En förhandling kan vi däremot ha, utan att vi känner  samhörighet med motparten. Till exempel måste man i FN ibland försöka förhandla med diktaturer etc.
Om vi inte lär oss förhandlingsteknik, så är det svårt att nå dit vi önskar i livet, för allt handlar om givande och tagande. De människor som bara ger och ger har till slut inget kvar att ge och de som bara tar och tar kommer till slut stå ganska ensamma där uppe på toppen.

Som änglarna alltid säger, så är balansen något att sträva efter. Kompromisser är bra ibland, men vissa saker bör aldrig förhandlas bort, som till exempel alla människors lika värde. Att alla människor som befolkar vår jord har lika stora rättigheter att få vara här. Dock är vi ej alla jämlika i varje förhandlingssituation. Chef och anställd måste förhandla och samarbeta, dock är det chefen som har sista ordet. Men ju mer vi lär oss att vara balanserade i givande och tagande, desto bättre kommer vi nå våra önskade resultat.

Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Livet består av val och konsekvenser, men som ni väljer så väljer också andra sin väg. Ibland slår dessa båda vägar följe, men vanligtvis så har ni ändock inte exakt samma mål med era val. Så hela livet består av kompromisser, ge och ta i stort och i smått. Till en början kan ni hålla på er rätt, aldrig ge vika, för att sedan se att ni måste tumma på era ”regler”, önskningar etc. För utan varandra kan inte något i världen realiseras på riktigt. För ni är aldrig ensamma i den meningen att allt ni gör påverkar även andra. Så envis må vara stark, men en vis är starkare.

Vissa människor går inte att samarbeta med, ty de har aldrig lärt sig att samarbete innebär ett givande och tagande, och ett kompromissande. Förhandlingar på lika villkor och en önskan att nå en gemensam lösning, som går att genomdriva. Dessa människor som inte lärt sig detta brukar bara ta och inte ge något. De ser inte att det inte är samarbete, utan försök att ta enväldig makt. Kanske är de blinda för det, eller så gör de det med vilje och hoppas att motparten ger vika. Om alla människor på jorden tänkte och agerade så, hur skulle världen då se ut?

Sedan har vi de som följer vinden och inte står upp för vad de tror på. Detta är inte heller samarbete. Ty de väljer att lägga ned sin röst för att få vara med i gemenskapen.

Så hur kan ni då få balans i givande och tagande? Samarbete och makt? Svaret är att förhandla fram givande och tagande, och att samarbeta med er och andra på lika villkor. När detta skall appliceras är det dock inte helt lätt, för makten är ojämnt fördelad och alla har inte samma inflytande. Det som är poängen är dock att förhandla med det ni har och det ni kan. Att inte ge vika för otillbörlig påtryckning, inte svika era ideal för att ta makten, men ej heller vara blinda för andras rätt till förhandling. Visst har herren på täppan mer makt än en ”Medelsvensson”, men många Svenssons (och det finns många Svenssons 😊) kan nå långt tillsammans.
Krig utbryter då parter inte klarar att förhandla. Samarbete är inte alltid lätt, kanske inte alltid rätt, men en form av förhandling når alltid ett steg framåt. Ni behöver inte samarbeta med fienden, men förhandlar ni inte fram en deal, så kan ni inte lösa konflikter. Så att samarbeta som ”vänner” är inte samma sak som att förhandla med ”fienden”. Ser ni skillnaden? Ni behöver inte svika er själva, för att nå en gemensam lösning. Om ni kompromissar med det ni kan, inte mer, inte mindre och väljer så er framtid, som ni har mesta möjliga kontroll över.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!
Kontakt. Facebook.

Alla val, alla uttalade ord och alla handlingar har något gemensamt, och det är konsekvenser. För vad vi än gör, så följer det en rad konsekvenser, vissa små och vissa stora. Konsekvenser som inte bara påverkar oss själva utan även andra, i mer eller mindre grad.

Livet vore bra mycket enklare om vi kunde ”isolera” våra val och handlingar, så att endast vi själva skulle få leva med konsekvenserna av vårt handlande. Men det går lika lite som att vi inte skulle påverkas av andras  handlingar. Det bästa vi kan göra är alltså att ta beslut som vi tror är rätt både för oss och för andra. Att viljan att göra gott hjälper oss att möta dagens val och morgondagens konsekvenser.

I vissa fall kan konsekvenserna kännas som ett straff, i vissa fall är konsekvenserna ett straff.  Skillnaden är att alla straff är en konsekvens, medan alla konsekvenser inte är ett straff. Detta var något som slog mig extra tydligt under en debatt mellan Carl Bildt och Jimmie Åkesson. Åkesson hävdade att EU straffar England för Brexit, medan herr Bildt informerade herr Åkesson, att det som sker ej är  ett straff, utan en konsekvens av att England valt att träda ut ur gemenskapen. Om någon undrar, så är det Bildt jag/vi håller med😊

Poängen är att vi bör vara medvetna om att vi väljer inte bara en handling utan även dess eventuella konsekvenser. Vi bör därav  försöka leva så vi lär,  att välja med hjärna och hjärta hand i hand som Änglarna brukar säga. Eller som Dr Phil ofta säger ”When you choose the behavior , you choose the consequences..”

Ä-post (se Hannahs förmåga):

Att leva är att välja, allt ni gör och inte gör i livet är sprunget ur val och icke- val. När ni tar ett beslut och agerar efter det får ert agerande konsekvenser. Inget val sker isolerat från något annat. Ni står aldrig ensamma kvar med varken val eller konsekvenser. Detta på gott och ont. Det vill säga det goda är, att ni med era val och handlingar kan hjälpa andra och  andra er. Det mindre goda är att ni också kan drabbas, inte bara av era egna val med negativa konsekvenser, utan även av andras.

Allt i livet handlar om val, i stort och i smått. Att välja eller icke välja är ett val. Mången uttrycker sig ”jag hade inget val…” Men teoretiskt sätt är det aldrig hela sanningen, även om det praktiskt kan ligga mer eller mindre i det.  Kan ni se det? Om ni till exempel står utan mat och pengar, så behöver ni få det tillgodosett för att överleva. Valet kan då vara hur ni kan göra det .Arbeta för brödfödan , eller om det ej är möjligt be någon annan om hjälp och kanske hoppas få den. Kanske ni annars inte har någon annan utväg än att stjäla mat. I detta fall kan konsekvensen bli att ni blir påkomna och ”åker fast”. Då hjälper det föga att säga ”men jag behövde ju mat”.

För varje handling ni väljer, så väljer ni likaså konsekvenser. För med många val och handlingar vet ni att de kan få förödande konsekvenser. Frågan ni då bör ställa er är; ”är jag villig att möta dessa konsekvenser?” Är svaret ”ja” har ni inte bara valt handling , utan även påföljden ni riskerar.  Är svaret ”nej”, så bör ni tänka till två eller tre gånger innan ni riskerar en konsekvens ni ej mäktar med, i hopp om att ni ska kunna välja och vraka utan en morgondag.

Kör ni bil rattfull kan ni ”komma undan” om ni ej blir påkommen, men kör ni rattfull och kör på någon kommer konsekvenserna bli därefter. Likaså om ni blir stoppad i en poliskontroll. Oddsen är på er sida, att ni ej blir påkommen, men moral och förnuft samt instinkter bör stoppa er från att köra onykter, även om ni inte tror ni riskerar något, ty ni riskerar alltid något, era liv och andras, inte bara straffets konsekvenser. Kan ni se det?

Så val i all ära är, så är det bara början mot efterföljden av det ni väljer. Dock är det viktigt att inte lamslås av rädsla att välja ”fel”, att vara så rädd för negativa konsekvenser att ni aldrig våga välja och stå upp för er själva, era ideal och för andra. Att vara medvetna om att ni väljer ”fel”, men gör det ändå, för att ni är beredda att ta konsekvenser, gör inte valet mer ”rätt”. Det vill säga att till exempel döda någon och sedan ringa polisen, för att få ert straff. Det är aldrig rätt, hur villiga ni än är att ta ert straff. Att däremot välja att riskera en relation genom att säga något ni känner är viktigt att föra  fram ,är i slutändan gott för er och då också för den andra. Ni är då villiga ta konsekvensen.

Så för att finna vad ni vill och behöver, så behöver ni få hjärna och hjärta att samarbeta, att inse att ni har makten över era val, ej andras. Ni är således bara ansvariga för era egna val, men era val kommer påverka även andra och vice versa. Så ni kan aldrig vara ensamma i världen. Konsekvenser och val är sammanflätade, liksom alla ni människor på jorden genom era och andras val. Kompromissen bör alltså vara allas bästa vän.

Så vad vill ni leva i för samhälle? Vilka val är värda att välja? Konsekvenser av ett val, som  ni känner i hjärta och hjärna är rätt, är lättare att acceptera, även om de är negativa för er, än ett val ni inte känt var ert, som orsakar er smärta.

Så varje dag finns nya möjligheter. Gör det mesta och det bästa av dem, och välj den väg som är moralisk, etisk och laglig, så har ni redan bestämt att konsekvenserna blir därefter.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.

En vecka kvar till valet avgörs… Vem tar vem? Ja, det är verkligen frågan på allas läppar. Somliga väntar med spänning och intresse, somliga är rädda för vad som kommer bli vår verklighet.

Vi kan ju endast styra våra egna val, det gäller både i det politiska valet och i alla andra val i livet. Så hur mycket vi än vill något, så är det ju inte alltid vi kan få det. Därav är kompromissen vår bästa vän. Men här blir vi ändå också beroende av andras val och icke val. Det bästa vi kan göra är att visa vägen , som vi önskar att andra ska slå följe på. För vår del är den vägen som vi tidigare talat om, ett samhälle och en världsbild, som utgår från inkludering istället för exkludering. Sen är det en självklarhet, att de människor som inte beter sig väl mot andra, inte är några  som vi kan stå bakom. Ändå betyder inte det att vi exkluderar människor på grund av att de inte tillhör vår grupp, utan att alla som har vänliga intentioner har en plats i vårt samhälle, oavsett ålder, kön, nationalitet och religion. En gemenskap som inte bygger på likheter eller olikheter, utan välvilja  och en dröm om en värld i balans. Kommer osökt att tänka på förr i ”skönhetstävlingar”, där deltagarna fick frågan vad de önskade mest. ”Svaret” var alltid ”världsfred”. Kanske inte så dumt ändå? Ingen skönhetsmiss 😊.

Vi bör drömma även de drömmar, som är längre från verklighet, för en dröm kan aldrig slå in om de inte dröms först.   

Ä-post (se Hannahs förmåga):

När världen runt omkring gungar gäller det att stå stadigt, att finna en väg att behålla balansen. Balansen upprätthålls dock inte genom att putta på någon annan. Det är egentligen inte val av mig eller dig, det finns rum för fler.

Att bara tro att allt hänger på att om vi inte ger bort av välfärden till andra, så finns det massor kvar till oss, håller inte. För det är inte så lätt att bara ta pengar från någon och ge till någon annan. Allt är så mycket mer komplicerat än så. Om ni alla kunde tänka på vad ni har och vad ni kan ge bort, så finns det ett flöde, där det inte är fel att vara behövande och ta emot, men ej heller att ge.

Ingen har allt och det är en balans i det. Balans är det viktigaste i livet. När ni tror ni skall falla kan ni välja vad som helst som ni tror kan rädda er. Att sälja er själ till djävulen, som uttrycket säger. Överlevnadsinstinkten är god när ni är i fara, men när ni väljer att låta er ”överlevnadsinstinkt” ta över i det lilla, är ni inte inkluderande, utan alla som kanske kan få/ta det ni vill ha, ses som ett hot som måste förflyttas bort. Då väljer ni att vara endast er själva trogna.

Men när ni ser att ju stadigare ni står, desto mer balanserad blir även er omvärld. När så mycket handlar om ett ” vi- och de och jagtänkande”, tänk istället om det skulle gå att ta bort alla fördomar, alla tankar på att ”du hör inte hit, men det gör du osv”. Istället se att alla är ni människor, människor som befolkar samma jord. Alla är likvärdiga, men ingen är mer lik än någon annan. Inte dela upp människor efter kön, ålder, hudfärg, religion etc. Barn är människor och så är kvinnor, män och alla jordens folkslag.

Att vara människa är den gemensamma nämnaren, och som vi ser det finns det ingen rangordning, och ingen är mer eller mindre rätt eller fel. En individ bör bedömas efter dennes uppförande och varande, inte de som liknar denne, inte de som är olik denne, inte de som umgås med denne, och inte de som inte umgås med denne. Ni kan bli vi, om ni väljer det. Så om ni vill hitta er balans ge då inte andra en ostadig grund. Tänk på dominoeffekten, faller en faller alla till slut. Så om ni istället stödjer varandra, blir det en symmetri och balans i en obalanserad värld.”  

Välkomna tillbaka nästa vecka!

Kontakt. Facebook.