Vi fortsätter på tema ”Bonusfamiljer” med vad som händer när mamma eller pappa får ett gemensamt barn med sin nya partner. Som Änglarna säger här nedan så finns det ju nästan alltid en slags konkurrens om uppmärksamhet syskon emellan, både i en kärnfamilj och i en bonusfamilj, när ett nytt litet syskon gör entré. Men i en bonusfamilj kan ju detta fenomen öka då ett nytt syskon får vara hundra procent med mamma eller pappa, medan det första barnet, som är varannan vecka hos den andra föräldern, bara femtio. Det kan ju förstås också bli väldigt härligt med denna nya konstellation. Men det som redan är bra är ju inget man behöver analysera, utan bara leva i, därav lägger vi vårt fokus i denna fråga så här.   

Hur kan vi hjälpa barn som lever i bonusfamiljer där mamma eller pappa får gemensamma barn med sin nya partner?

Ä-post: (se Hannahs förmåga)

”Kärleken till barnen är oändlig, även när ni får ett nytt barn älskar ni det lika mycket som era tidigare barn. Men för era första barn är det oftast oundvikligt att känna sig utkonkurrerade av nytillskottet. Den söta lilla bebisen som får så mycket uppmärksamhet. Somliga storasyskon blir som en ”extra förälder” för att få vara med, medan andra regredierar till att bli ”mindre” för att de önskar och behöver den uppmärksamhet som babyn får. I alla dessa fall är det viktigt för föräldrarna, att vara lika uppmärksamma och nära alla sina barn och se efter barnens behov i nuet. Inte bli arg på storasyskonen som bråkar, men visa att er kärlek räcker till, och att ingen annan någonsin kan ta just deras plats i era hjärtan. Den nya babyn får direkt ett eget rum i hjärtats många kamrar.

Om vi nu tänker oss ett storasyskon vars föräldrar skiljer sig. Mamma träffar en ny man och pappa en ny kvinna, och barnet får bo växelvis hos mamma och pappa. Om mamma och/eller pappa får nya barn med sin nya partner, så uppkommer liknande scenarion som det vi talade om vid nya syskon i kärnfamiljen, att inträffa.    Men här kan det få än större proportioner. För tänk er själv om ni lämnar mamma, hennes nya man och ert halvsyskon för att åka till pappa. Då får ju ert syskon er mamma på heltid, medan ni endast på halvtid. Skulle inte ni också kunna bli orolig att glömmas bort, att ert syskon kommer närmare er mamma då de lever ihop tjugofyra timmar om dygnet året runt?

Och om pappa sedan också ger er ett till litet syskon på sin sida, då är ni den som flyttar från en familj till en annan. När ni är hos mamma lever papa på, njuter av sin tillvaro med sin nya familj, och sedan när ni åker till pappa, så har mamma och hennes familj en vardag, som rullar på utan er i den. Även när ni känner att ni är älskade, så är ni femtio procent mindre hos mamma och pappa än vad era syskon är.

Så hur skulle ni vilja bli tryggade om det gällde er? Försök tänka på det när ni har ert barn framför er, som kanske är ledset, argt tyst, utåtagerande eller extra snäll för att inte vara till besvär. Var extra uppmärksam på att inkludera barnen som är hos er på halvtid i allt. Se till att ni inte ”pausar” era liv den tid barnet är hos den andra föräldern för det går ej, och kan leda till osämja i längden. Men ej heller välja att göra de roligaste aktiviteterna när ni bara har hälften av er barnaskara under ert tak. 

Det är viktigt att hitta balansen, att inte bara leva på och ”vips” är ert barn borta och sen hemma och ni inte uppmärksammar ”bytet”. Däremot är det lika viktigt att inte göra för ”stor sak” av bytet. Ty då blir det som om ert barn är en gäst som ni skall underhålla. Kan ni se det? Varje barn är unikt och varje barn har en unik relation till sina föräldrar, och varje förälder har unika relationer till alla sina barn. Så försök att bygga på era unika band med varje barn för att få det att veta att inget av de andra barnen kan ta dess plats lika väl som det barnet ej kan ta någon annans plats.

Kärlek ser olika ut ty ni är alla individer. Så bygg de banden starka, så finns det större chans att alla är trygga, även när det är otryggt kring er. Kärlek är vägen. Lär känna alla era barn, för dem de är, så kommer ni få barn som är trygga i er kärlek, och ej känner oro för att bli utbytta när de ej är synliga.”

∞

Hannah berättar: Vi har nu skrivit om bonusfamiljen och som namnet säger, så väljer man där inte uttryckligen alla medlemmar, utan de kommer som en ”bonus”, som kan kännas som mer eller mindre plus eller minus. Skulle vi då kunna aktivt ”välja oss en ny familj”, en familj som bygger på en själslig gemenskap? Ja, det menar vi (och Änglarna)att man absolut kan göra. Vi möter under livets resa människor som vi känner en extra stor gemenskap med. Och den gemenskapen är på ett lite annat vis än den vi har med våra vänner.

I denna självvalda familj kan det finnas många medlemmar, och i den familjen har åldern ingen betydelse. Jag, har flera extrasystrar och en extrabror som är ur generationen över mig. Jag har extrapappor, extramammor och en extramoster och en extramorbror (vilket är jättekul eftersom mamma inte har några syskon). Annmari har flera “söner” som är både yngre och äldre än hon. Och så har hon då sin underbara låtsassyster Eva och härliga låtsasbror Sten och så sina fantastiska extradöttrar, mina systrar alltså:).  Det känns väldigt tryggt att ha en själsfamilj, och vi har genom åren hittat nya medlemmar till denna vår familj.

Ä-post: (se Hannahs förmåga)

”Att födas in i en släkt betyder inte att ni har en gemensam värdegrund att stå i. Att vara en del av familjen är en del av livet, men under tiden ni växer upp och hittar er själv kan ni komma att känna er oerhört ”hemma – hemma” eller oerhört ”borta – hemma”.

Ni kan ej välja bort er familj i den mån att ni kan ändra ert ursprung. Ni kan dock välja bort att umgås med en familj ni ej känner ni mår gott av, likaväl som ni kan hitta nya band, som bygger på frivillighet, kärlek och ömsesidighet. Men att utöka familjen med nya medlemmar behöver ej vara synonymt med att välja bort er ursprungsfamilj.

Till exempel när ni får egna barn betyder det ju ej att era föräldrar och syskon ej också är er familj. Kärleken räcker till alla människor, som ni väljer att älska och bjuda in i ert liv, stora som små, ”blodsläktingar” som utvalda släktingar. När ni gifter er så blir er make/maka automatiskt er ”släkt”, men ni kan känna likaväl att era nära vänner är er familj. Det behövs ej papper på det. Familj är inte blodsband eller ingifta, det är vad ni väljer. Kärleken binder er samman, och den är det som ger trygghet och er familj. Er familj kan bli hur stor eller liten ni önskar.”

Vi tar nu ett tre veckors uppehåll från bloggen och återkommer vecka 45. Varmt välkomna då!

Kontakt. Facebook.

Förra veckan skrev vi om hur vi kan hjälpa barn som plötsligt befinner sig i en ny familj, en bonusfamilj. Här tänker vi fortsätta med de problem som kan uppstå om barnen eller den nya partnern blir svartsjuka på varandra. Svartsjuka och avundsjuka förekommer ju även i kärnfamiljer, så det är inte konstigt att dessa känslor ökar även när det plötsligt kommer in nya människor som ”konkurrerar” om kärleken. Vad vi och Änglarna vill ta fasta på här är, att trots att svartsjuka och avundsjuka är lätt att förstå, så finns det egentligen ingen stabil grund för den att stå på.  Ty ingen kan någonsin byta ut någon annan i någons hjärta. Kärleken till ett barn kan ej ersättas av en partner och den kan inte ersättas av syskon eller av den andras barn.

Varje människa gör sitt eget avtryck i någon annans hjärta och den platsen är för alltid reserverad för den människan. Kärlek har ingen mängd eller mått, bjuder vi in en ny person i vårt hjärta, så byggs ett nytt rum i hjärtat för denne. Kärleken räcker till alla. Det fokuseras ofta på att sätta barnen först i bonusfamiljen, men vi vill här understryka att detta även gäller i en kärnfamilj.

Låt säga att en kärnfamilj med mamma, pappa och två barn befinner sig i ett brinnande hus. Då är det föräldrarnas uppgift att rädda barnen före att rädda varandra. Detsamma gäller om vi tar en bonusfamilj där en vuxen inte är biologisk förälder för barnen. Det är lätt att glömma bort att så fort vi tar emot ett barn till världen, så är detta barn alltid vår prioritet. Vår uppgift är att skydda barnet och älska det före allt annat. Vare sig vi lever med barnets förälder eller med en ny kärlek.  Det enda som skiljer är, att har vi valet att rädda vårt ex eller vår nuvarande partner, så kanske nuets kärlek ses som vår närmaste. J Det vill säga om barnen inte är i fara. Det går inte att rangordna kärlek, men vad det gäller barn så är de dock alltid nummer ett oavsett våra andra relationer.

Hur kan vi hantera en situation där bonusföräldern är svartsjuk på partnerns barn?

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

”Många är de, som är svartsjuka på sin partners barn från tidigare förhållanden. Den svartsjukan är förståelig, för barnet kommer alltid, att vara nummer ett, och det kan ingen konkurrera med. Om ni försöker konkurrera ut barnet, för att vinna mer kärlek av er partner, kan kärleken ej växa, utan den stoppas då. Avundsjuka och svartsjuka kväver kärleken. Ingen säger, att det är lätt att älska ett barn som ni ej fött, men glöm ej, att ni älskar den ena av barnets föräldrar. Den som är en del av barnet. Om ni inte älskar barnet kan det vara svårt att bjuda in hela er partner, då barnet har en fast plats i dennes hjärta. Att be om att föräldern skall välja dig eller barnet, kommer alltid att slå tillbaka på dig. Så försök, att även när ni känner svartsjuka och utanförskap, bli delaktig. Det är den vackraste kärleksgåvan ni kan ge er partner, att släppa in dennes barn. Då växer er kärlek och ni kommer då inse, att det finns ingen anledning till svartsjuka.” ∞

Hur blir det när barnen blir svartsjuka på sin förälders nya partner?

 Ä-post: (se Hannahs förmåga)

”Om barnen varit delaktiga i föräldrarnas problem dvs. blivit indragna i deras gräl och separation, så kan somliga barn känna en lättnad att föräldrarna separerar och barnen slipper höra föräldrarna gräla. Men det kan också vara så att barnen har vaggats in i en falsk trygghet, att mamma och pappa bråkar jämt, men de blir ändå alltid sams igen. Således kan separationen ändock komma som en total chock.

Om en separation inte har föregåtts av öppna gräl och hårda ord kan det vara en ännu större chock för de inblandade barnen. Dock har barnen inte behövt uppleva slitningarna i föräldrarnas äktenskap och således besitta en större grundtrygghet som hjälper dem landa i föräldrarnas beslut.

Barnen har inte valt varken att föräldrarna gift sig eller att de sedermera skiljer sig. Så barnen har ingen kontroll, vilket ofta leder till att de agerar antingen inåt eller utåt. De kan bli arga på mamma eller pappa eller på bägge. De kan klandra sig själva och tro, att om de bara varit ”bättre” barn, så skulle mamma och pappa ej bråkat. När det sedan kommer in en ny kärlek till mamma eller pappa, så kan denna person bli syndabocken för varför mamma och pappa ej längre älskar varandra. Så barnen kan känna att de vill försvara sin mamma gentemot pappas nya kärlek eller pappa mot mammas. De kan spela ut dem mot varandra. Ibland kan grunden vara att de faktiskt ej tycker att den nya familjemedlemmen är snäll, men ofta grundar sig detta på en svartsjuka, en rädsla att förlora sin mamma eller pappa till någon annan. Barnet är antingen arg å den andra förälderns vägnar eller å sina egna. Detta är olika katalysatorer som yttrar sig snarlikt, men behöver bemötas på olika vis. Är det som ett försvar över sin och förälderns plats i familjen, så har alla vuxna inklusive den ”ensamma” föräldern en viktig roll att spela. Att visa för barnet att trots att mamma och pappa väljer att inte leva ihop, så väljs inte barnet bort.

Barn ska aldrig behöva välja förälder varken medvetet eller omedvetet. För att detta ej skall ske är det av största vikt att alla vuxna är uppmärksamma på detta, även den som blivit lämnad ensam. Ty barn skall ej behöva bära bördan att ”ta hand om sin stackars mamma eller pappa”, utan få fortsätta vara barn likaledes mammas och pappas.

När svartsjukan inte handlar om den lämnade föräldern utan om barnets egna känslor och rädslor att bli övergiven, så är det den förälders (som blivit förälskad på nytt)ansvar att trygga barnet, att dennes plats i hjärtat kan ingen annan ta. Kärleken till ett barn kan aldrig utbytas mot en partner eller vise versa. Likväl som en förälder har plats i sitt hjärta för fler än ett barn, så finns det rum för fler vuxna.

Hjärtat består av många rum och när ett rum fyllts av kärlek till någon, så kan just den platsen i hjärtat aldrig ockuperas av någon annan. Inte ens den plats där en ex- partner en gång ”bodde” kan någonsin bebos igen av någon annan. Alla personer har egna rum i hjärtats stora hus, och när någon flyttar ut så kan ingen flytta in i just, just där. Det rummet kommer antingen stå tomt eller åter fyllas av den som flyttat ut när den kommer på besök.

Om barnen förstår det kan de tryggare känna efter om de faktiskt tycker om den nya bekantskapen av vuxet sällskap eller ej.”

Om den nya partnern kommer in med egna barn i familjen, hur blir det då med svartsjukan barnen emellan?

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

”När bägge parter har barn från tidigare familjer finns risk att ”problemen” växer. Vem ska uppfostra vem? Och hur blir det med rättvisa barnen emellan? När barnen möts är det enda rätta, att låta dem lära känna varandra bit för bit, ej flytta ihop innan barnen blivit delaktiga i bägge familjerna, att se alla barnen och alla barnens olika behov. När det blir en ny ”instant family” behövs både regler och frihet. Det behövs en vilja att mötas på halva vägen, så att barnen ej blir konkurrenter utan bundsförvanter. Lära dem att ”vi är en familj tillsammans allesammans, sedan är vi föräldrar och egna barn en familj, och detsamma gäller den andra vuxna och dennas barn. Sida vid sida kan vi lära oss att bjuda in varandra”.

Svartsjuka emellan biologiska syskon som vuxit upp tillsammans är näst intill oundvikligt, så hur skulle det inte kunna uppstå svartsjuka då det kommer ytterligare syskon in i bilden? Barn som dessutom mamma eller pappa kanske ger extra uppmärksamhet för att de vill lära känna sin nya kärleks barn. Denna nya relation kan nästan inte annat än bli ett ”hot” för ett befintligt barn. Så här gäller det att inte bara ge de ”nya” barnen plats för att visa sin välvilja, utan vara lika uppmuntrande som alltid gentemot sina egna barn. En balansgång som är svår, men möjlig.”

Välkomna tillbaka nästa vecka! Som avslutning på temat tittar vi på vad som kan hända då bonusföräldrarna får ett gemensamt barn.

Kontakt. Facebook.