Vi vill här tacka alla våra läsare för i år! Tack också till alla vi haft kontakt med under året, och som på olika vis inspirerat oss i våra val av ämnen! Vi har verkligen haft roligt medan vi tillsammans med våra bevingade vänner i det blå, har skapat inläggen till Terapeutiska Skattkistan (2016 innehåller över 60 inlägg). Och vi ser redan fram emot att fortsätta nästa år.

Vi kommer nu ta tre veckors bloggpaus under helgerna, och kommer tillbaka tisdag 10 januari 2017. Vi kommer dock dyka upp lite då och då på Facebook.

Vi önskar alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Må 2017 bära med sig god hälsa, kärlek och lycka!

Varma hälsningar från Annmari och Hannah!

Kontakt. Facebook.

“Jag hörde musik någonstans, den kom från en frusen orkester.

Den kallas för terrorbalans och den dansas av öster och väster.

Vad bryr jag mig om öst och väst. Jag vet ju bäst…

…för när mänskorna har varandra bor de alla i samma land.

Och jag är ju precis som andra. Och min hand är så lik din hand.”

“…för när mänskorna har varandra bor de alla i samma land

Och allting vi vill ge till andra, kan du få ur min öppna hand.

I min hand finns allt det jag drömmer, allt jag äger och allt jag har.

Och den rädsla som alla gömmer, just på den är din hand ett svar.”

Detta var några rader ur Olle Adolfssons “Mitt eget land”. Mer aktuell än någonsin.

Det börjar närma sig jul. Gatorna lyses upp av diverse juldekorationer. I affärerna spelas våra traditionella julsånger. Vi pyntar och skapar mysstämning hemma när kylan och mörkret brer ut sig över landet. Vi tänker på våra nära och kära och köper julklappar för att visa dem vår kärlek. Vi tillreder mat i massor för att äta tillsammans under juldagarna… i julefrid.

Så mitt i alla dessa förberedelser visar hatet sitt allra värsta ansikte. En liten bedårande luciapojke blir föremål för detta hat. En mobb på nätet av rasistiska glåpord riktades direkt till pojken, till någons älskade lilla barn. Vi kan dock hoppas, att den motreaktionen som alla vi andra får, som inte står bakom hatet, leder till att kärleken kan överrösta hatet. Det har redan blivit något av en “kärleksbombning” till pojken. De flesta människor är trots allt goda.

När jag var riktigt liten fanns i närheten av vårt hem ett läger med romer. En dag när jag var ute på promenad med mina föräldrar gick vi förbi detta boende. Jag såg andra små barn leka och tjoa runt husvagnarna. Jag blev nyfiken och sprang fram till barnen. Mamma och pappa höll sig väntande kvar en bit ifrån. De trodde inte jag skulle bli där så länge, men barnen tog genast med mig i sin lek. Efter en stund såg mina föräldrar hur jag och barnen gick in i en husvagn. När jag hade varit utom synhåll en lång stund började mamma bli lite orolig, så mina föräldrar gick och knackade på husvagnen, och vad de då fick se var mig lyckligt sitta omgiven av andra barn. Vad jag gjorde…? Jo jag höll som bäst på att smeta in mig med skokräm, för att mer likna de andra barnen 🙂 . Mamma sa att det var dags att gå hem: “men jag vill ju leka mer med barnen!”. Jag har burit med mig detta minne, som en stark känsla av kärlek och en självklarhet i att vi människor är lika även om vi ser olika ut, och kanske inte ens talar samma språk.

Mina föräldrars oro där och då, kunde jag inte förstå. Vi pratade om den här händelsen när jag blev vuxen, och de sa att de blivit så berörda av stunden då för länge sen, och att det givit dem insikter om att vi människor alla är lika, och att det ofta är rädsla som skiljer oss åt. . Men det är klart att alla föräldrar kan känna sig oroliga när ens barn går hem och leker hos andra där man inte känner familjen, alldeles oavsett om det är hos svenskar eller någon annan nationalitet.

Här under följer ett citat från Ä-posten längre ned.

“Alla människor har en själ. Oavsett hudfärg eller religion, så har själen ingen färg, ingen religion. Alla själar är av samma väv. Det finns inget vi och de. I ett liv kan ni födas som en rik och mäktig person, i ett anat som en fattig och utsatt. Kroppen är ej densamma, er livssituation är ej densamma, men er själ är det. Så om ni ser hela cykeln av liv – död, har ni då råd att inte inkludera även dem ni ej anser er likna? En dag är rollerna ombytta och livet ser annorlunda ut.”

I alla folkslag, av olika nationaliteter, olika hudfärg, olika religioner, olika samhällsgrupper, och av alla slags kön, finns det mer eller mindre goda människor och mer eller mindre onda människor. Ingen bör, och kan egentligen inte, bedömas utifrån folkslag, nationalitet, hudfärg, religion, samhällsgrupp eller kön, utan från person till person. Skulle man annars dra generaliseringen till sin spets, skulle det betyda att man kan säga: “En kvinna slog mig, alltså slår alla kvinnor “, eller “ett barn bet mig, alltså biter alla barn”.

Det pågår krig på många platser i världen, och hela tiden får vi höra och se om dessa nyheter i bild och text. Detta gör att vissa av oss inte “orkar” se allt elände och vill blunda. Andra kanske vill hjälpa till, och några vill stå utanför. Men vi har inte råd att blunda och stå utanför.

Att även om vi inte hjälper bokstavligt genom att resa till de krigsdrabbade områdena och hjälpa till, även om vi inte mottager de som flyr de krigsdrabbade länderna ända in i våra hem, så kan vi alla mottaga dem i vårt land och i våra hjärtan. Varje person är någons barn, någons förälder, vän, make, maka osv. och de förtjänar att leva. Så det vi kan göra är att inte stöta ut de som redan är utstötta, för vart tar man vägen från utstött till mer utstött…?

Vi som tror på reinkarnation, tror att vi i vårt förra liv eller nästa liv kan födas var som helst i världen, som man eller kvinna, fattig eller rik. Alltså är vi alla lika, fast vi är olika.

Och även om man inte delar tron på reinkarnation, utan tror att slumpen avgör var vi föds… Bör man då inte vara än mer tacksam över att ha fötts i ett land utan krig och med många förmåner?

I Ä-posten kan vi läsa om att försöka komma bort från “vi- och de-tänk”… Men det är en stor skillnad. Vi tittar ut genom fönstret och ser att det regnar idag. De tittar ut genom fönstret och ser att det regnar bomber idag…

Det är dags att ändra framtiden nu, och inte låta backspegeln styra det vi ser i framrutan.

Egentligen är det svåra så enkelt. Den gyllene regeln säger; “Allt vad vi vill att människorna skall göra för oss, det ska vi göra för dem”.

Vi har i flera år, halvt på skoj halvt på riktigt, pratat om att det borde startas ett “Änglaparti”. Ett parti som inkluderar, inte exkluderar, som drivs av medmänsklighet och kärlek. Kanske är dags för det nu:-)

Ä-post(se Hannahs förmåga).

“För att förstå omvärlden behöver ni förstå er själva. Att välja att blunda för det ni inte vill se är ej vägen, att inte våga bjuda in det okända är ej vägen. Att vara rädda för varandra är ej vägen.

Så varför är då rädslan en styrande faktor i livets många delar? Att rädas det ni inte känner till är vanligt, men så länge det är okänt vet ni ej om rädslan är befogad eller ej. Att rädas något ni känner till kan tyckas vara logiskt, då ni bygger den rädslan på erfarenhet. Men rädsla är sällan logisk eller helt och hållet tillförlitlig. Ty hur många svårigheter ni än varit med om, så vet ni ej om framtiden kommer spegla det förflutna.

Så länge vi låter rädsla och hat styra oss, så länge kommer rädsla och hat styra världen. Hat och rädsla kan tillskrivas något okänt därute, eller något ni tycker er känna igen och hatar. Men även här handlar det om det som varit, så låt inte backspegeln bli er framruta. För så länge ni letar efter val som skett kan ni ej förändra framtiden, varken till det bättre eller till det sämre. Framtiden blir då en reflektion av dåtiden.. I världen sker det hela tiden.

I alla tider har det funnits krig och förstörelse, ett “vi- och de-tänk”, att ställa folk mot folk, land mot land, religion mot religion. Detta är något som låtit sig upprepas av historien, och som fortsätter upprepa sig, och vad som varit blir framtiden, dock kanske i en något annan skepnad. De som var dem kanske blir ni, och de som var andra kanske blir dem, och ni kanske inte längre är ni.

Så när tiden går må “valet” av “fiende” ändras, men konceptet består. Detta är så länge rädsla och hat får styra. Men när människor välja att låta kärleken styra kan det bli en ny väg, att se att ni och de ej är så olika. Alla är människor, som lever på samma jord, av kött och blod och med en oändlig själ. När ni kan se att ni alla är sammanlänkade kommer ni upptäcka, att det är omöjligt att se på era medmänniskor som något annat än era gelikar.

Alla människor har en själ. Oavsett hudfärg eller religion, så har själen ingen färg, ingen religion. Alla själar är av samma väv. Det finns inget vi och de. I ett liv kan ni födas som en rik och mäktig person, i ett anat som en fattig och utsatt. Kroppen är ej densamma, er livssituation är ej densamma, men er själ är det. Så om ni ser hela cykeln av liv – död, har ni då råd att inte inkludera även dem ni ej anser er likna? En dag är rollerna ombytta och livet ser annorlunda ut.

Att hitta en väg där ni kan vara sams, även när ni inte tycker lika som någon annan, är vägen där respekt förtjänas på en gemensam grund. Ni kan möta varandra där ni står, utan att behöva övertyga varandra om era åsikter och era val i livet. Ni kan se att en människa är alltid en människa, oavsett samhällsklass, kön eller hudfärg. Att våga se varje människa för den de är, ej klumpa ihop dem. Att generalisera och dra alla över en kam är vad som göder “vi- och de-tänkandet”. Att däremot vara öppen för dem ni möter, och för varje person ni möter, väljer ni om det är någon ni vill ge er tillit till eller ej. Men att det valet bör baseras på endast den personen, inte dess “gelikar”.

När världen tillhör er alla kan ni sluta slåss för er del av världen. Världen är till för alla, och ingen kan någonsin vinna den. Att kriga om land och fördriva folk från sina hem kan aldrig leda till fred och frihet. Ty världen är ej någons, den är allas och ingens. Världen tillhör alla och ingen.

Allt vad historien visar är att för varje krig som tar slut finns de som vunnit mer eller mindre, förlorat mer eller mindre. Och vad nutiden visar är att historien skrivs om hela tiden. Att vinna en strid om ett land eller folk idag kan vara förgäves imorgon. Så varför inte ändra framtiden genom att lära er av historien. Inte bara “jag skall undvika den typen av människor”, utan att det inte är rätt väg att kriga för fred. Att inte hitta en gemenskap som bygger på uteslutning.

Alla dessa motpoler kan aldrig ge det liv ni vill ha. Vill ni ha en trygg miljö där ni ej behöver vara rädda för varandra, göd då ej rädslan genom att rädas varandra. Tro inte att om ni utesluter vissa får ni en trygg gemenskap. Om ni kriga för att vinna, så att fred har slutits, så har ni ej uppnått äkta fred. Ni har endast skrämt de ni krigat mot, men det är ej fred.

Ni lär era barn att vara inkluderande, att vara generösa och låta andra barn vara med och leka, och få leka med deras leksaker. Att inte bråka, att säga tack och förlåt. Varför skall barnen vara de vuxna, när de vuxna beter sig som barn? När ett barn föds är det ett nytt liv, och en ny chans att växa upp i en ny värld, en värld som ej styrs av dåtiden, men lär sig av historien, och kan överföra historien på nutiden. Det är så en ny framtid skapas, som inte är en dålig uppföljare till historien. Att ge och ta, och att våga vara öppen för det okända, att våga ha tilltro till, att det som igår var en svårighet ej behöver vara det idag.

Alla förtjänar att bedömas på samma grunder, inte för val andra gjort. När livet gives någon, så är det ett liv värt kämpas för. Alla liv har lika värde. Låt inte livet förgås, låt livet bestå.”

Välkomna tillbaka nästa vecka!
Kontakt. Facebook.

Val och motivation hänger intimt samman. Motivationen som är så viktig för att vi skall nå våra mål skiftar många gånger genom livet. Den skiftar med hur viktigt vi bedömer att ett beslut är, och den skiftar också beroende på hur omständigheterna är.

Motivation i någon form och i någon grad finns så gott som alltid med i alla våra handlingar, vare sig det handlar om att göra någon glad eller egna belöningar vad gäller hälsan, pengar, eller för att helt enkelt “stå ut”. Motivation finns där med sin belöning till och med vid hämndaktioner. Även när vi känner oss likgiltiga i det vi gör, så finns det ofta en form av motivation med i spelet. Det vill säga i detta fall en bristfällig sådan.

Exempel på skillnad i motivation kan vara att i länder där skolgång inte är en självklarhet för alla, så ökar motivationen hos de barn som får tillgång till skola, de ser det som ett privilegium, gentemot i Sverige och i liknande länder.

Vi har inte samma “drive” här, och kan till och med skolka från skolan. Inte för att vi vill att vi och andra priviligierade länder ska ta efter deras skolsystem, tvärtom. Men vi har något att lära om motivationen.

Min morfar hade rökt sen han var 16 år. Han rökte 15-20 cigaretter om dagen. På den tiden när han började röka var det ingen, som pratade om riskerna med att göra det. Och även när mamma var liten var det så, och morfar rökte även hemma inomhus.

När sedan kunskaperna om faran med rökning blev mer känd, så försökte mormor gång på gång motivera morfar att fimpa för gott. Men morfar var inte redo för det. Det var många i kretsen runt morfar som “tjatade” på honom. Mormor gick till och med så långt, att hon anmälde honom till en rökavvänjningskurs. “Nej, nej”, sa morfar. “Ska jag sluta röka ska jag göra det själv och inte på en kurs.”

Så en kväll tittade morfar på ett program på TV om skådespelaren Raymond Burr (Perry Mason). Raymond Burr sa något, som på ett ögonblick kom att förvandla morfar till en icke-rökare. Han berättade om allt bra han hade i livet, kärlek, lyckad karriär… och så la han till: “och så har jag lungcancer”. Där och då var morfar plötsligt redo och motiverad att fimpa. Så många gånger som morfar hört och läst om riskerna utan att ta notis om dem… men nu…

Mer om motivation och val finns att läsa i Ä-posten här under.

Ä-post (se Hannahs förmåga).

“När ni står inför ett val, det må vara ett lättare eller svårare sådant, behövs en beslutsamhet. Ett mindre val kan vara så enkelt, som när ni vill gå upp på morgonen. Ni ställer er alarmklocka, kanske på klockan sju. Där har ni gjort ett val som ändock inte känns som livsavgörande, och att det kommer påverka er väg. När klockan så ringer klockan sju nästa morgon har ni ett nytt val; vara beslutsam och gå upp som ni tänkt, eller trycka på “snoozknappen”. Att vara lite obeslutsam här är oftast oviktigt. Om ni går upp exakt sju eller tio över påverkar inte resten av ert liv (om inget totalt oväntat händer). Men ni har haft flera tillfällen att välja, och ni har om ni snoozar inte varit tillräckligt motiverade, att stiga upp ur sängen på planerad tid.

Om era val är av större dignitet behövs ibland en större motivation, ibland en mindre. Ty ett val, som ni vet är viktigt kan vara lätt just av den anledningen. Ni förstår digniteten av valet, och då behövs inte att ni motiverar er extra. Kan ni se det? Om det är ett viktigt val, så kan det dock ibland krävas extra motivation. För det är kanske så att huvudet vet vad valet bör vara, men att ni känner er ej tillräckligt starka för att gå den svåra vägen.

Det talas mycket om vikten av att hålla sig motiverad. Men motivation kan stå för så många saker. Om vi som exempel tänker att ni är en idrottare, där det är lätt att precisera motivationen. För att lyckas inom sin idrottsgren krävs en motivation att träna, även när ni ej orkar, att tvinga er att höja prestationskravet lite till, när ni tror att ni nått taket av vad ni orkar. Att idogt fortsätta även när ni inte lyckats väl vid första försöket. Att vara så motiverad att ni väljer bort annat som ej hinns med, eftersom ni behöver träna. Denna motivation och drivkraft är lika viktig som talang för att lyckas nå topprestationer.

Om vi nu tar motivationen att vara snäll, för att få något ni vill ha. Motivation handla om många olika saker. Det kan till exempel vara att en förälder säger till sitt barn: “Om du gör det här och det här, skall du få din belöning”. Barnets motivation kommer då utifrån, genom att någon lovar det något det vill ha. Detta kan i sin tur leda till en inre motivation hos barnet om det verkligen, verkligen vill ha det som erbjuds. Om önskan att få utlovad belöning är större än “uppoffringen” att göra vad det blir tillsagt, så vinner belöningen. Om barnet tycker att det är för jobbigt att vara “lydig”, då är motivationen ej tillräcklig för att nå resultatet.

Hela livet består av val, val i stunden, val som påverkar livet mer eller mindre. För varje val stora som små finns det en motivationsgrad kopplad till det som blir avgörande för om ni klarar att stå fast vid valda val.

Ibland tycks livet presentera er chans efter chans, och ni väljer bort dessa chanser. Frågan är då varför ni gör det. Är det brist på motivation? Är det fel tidpunkt? Eller är chansen inte vad ni vill ha? Alla detta har ändock med motivation att göra, för om ni får en ny chans och är motiverade, då blir det rätt tidpunkt. Och om det är något ni vill ha så är det motivationen som ger er kraft att ta chansen.

Motivation handlar inte bara om att exempelvis vara motiverad att följa ett träningsschema, att vara motiverad att inte röka eller att vara motiverad att stå vid sitt ord. Motivation handlar om en vilja att göra det ni tror är bäst, och att våga kämpa för det. Att våga lyssna till vad ni behöver och vad som är rätt för er.

När ni är redo att ta ett stort beslut kommer motivationen vara det som avgör om ni står fast vid ert beslut. Motivationen tar ej besluten, motivationen hjälper er att verkställa dem. Motivationen är länkad till era val. Om ni exempelvis är rökare, och ni förstår att rökningen skadar er, så kanske ni ser det som “äh, jag har redan rökt så länge, och blir jag sjuk så blir jag det ändå”. Eller så är tanken på att bli sjuk, så långt i framtiden att det ej motiverar er att sluta. Det vill säga, ni vet vad ni borde göra, men ni är inte motiverad nog. Motivationen kan dock komma till er antingen genom att en läkare faktiskt ger er en diagnos och säger “stopp”. Men oavsett så är det ni som har sista ordet om huruvida det är motiverande nog.

Ibland kan ni ha hört samma resonemang gång på gång; “rökning dödar, rökning är skadligt” och ni har bara viftat bort det. Tills en dag när ni känner att orden och budskapet får en resonans. Ni känner att det är dags att lyssna, och ni motiveras så att sluta röka.

Så även om vi säger att motivationen ej är bundet till “rätt tid”, så är tiden en faktor som påverkar motivationen. Vad ni motiveras av idag behöver inte vara detsamma som ni motiveras av imorgon, och därför är motivation inte konstant. Den förändras med er, och det är ni som väljer när ni behöver hjälpa er motivationsgrad på traven, och när ni behöver hålla kvar nuvarande motivation. Och alltid se vad som kostar mest, att tvinga fram en motivation för något ni ej brinner för eller att upprätthålla motivationen för något ni vet är viktigt.

Så som med allt annat, är det inte bara vad ni gör som är viktigt, utan varför ni gör det. Vad är motivationens drivkraft för er här och nu? Imorgon och framöver?”

Välkomna tillbaka nästa vecka!
Kontakt. Facebook.