Ordet “trots” har flera olika innebörder. Det kan handla om att “trotsa alla hinder”, att “trotsa faror”… men det är inte trots i den bemärkelsen, som vi vill fokusera på här nedan. Vi tar istället upp det trots, som barn i trotsåldern visar upp och som är helt nödvändigt då, men som sedan ibland kan följa med upp i vuxen ålder. Det trotset som står för att trotsa något för trotset skull, inte i betydelsen att “stå upp för sig”, vara tuff o.s.v.

Det skrivs inte så mycket om trots i vuxen ålder, som vi har valt att kalla för “vuxentrots”. Vi har funderat på olika exempel och varianter av detta trots, och här följer några.

Ett sådant trots kan vara, att någon inte vill följa lagar och förordningar (inte för att vara kriminell), utan för att det är några andra som har bestämt regler. Detta kan då leda till att göra uppror mot något, som egentligen inte betyder något för oss. Något som i själva verket kanske till och med är tvärtemot vad vi vill. På samma vis som ett barn kan trotsa sin förälder, trots att det inte egentligen vill ha just det som det bråkar om. Om detta kan vi läsa mer i Ä-posten längre ned.

När en vuxen person allt som oftast säger emot andra människor oavsett…, kan det egentligen handla om ett fortsatt trots mot en förälder och vad som hänt i barndomen. Ett beteende som stannat kvar genom livet. Något man oftast inte är medveten om.

En annan typ av vuxentrots är, att inte vilja ändra åsikt, inte vilja visa att man tycker någon annan har rätt, eller inte vilja göra något som en annan person ber om eller föreslår. Att då fortsätta hålla sin linje för att sedan om ett tag själv “komma på”, att “det vore ju toppen att göra så här”, det vill säga det som den andra personen föreslagit.

Det finns ytterligare en variant av trots, och det är att trotsa normer och vad vi kallar “god uppfostran”, och det som är “socialt korrekt”. Man kanske vill “bestämma själv” och tänker: “jag tänker inte heja på någon för att det är så som man bör göra, så därför gör jag inte det”. Man vill kanske inte ta seden dit man kommer, för “jag har rätt att vara mig själv”.

Envishet kan bli till trots och trots till envishet. Men så vidare vist är det inte, att faktiskt grunda det vi gör och säger, på att göra tvärtemot normerna, och kanske då också göra tvärtemot vad vi egentligen vill. Där styr normen än mer än om vi följer den när vi vill och inte när vi inte vill. Så bokstavligt talat trotsar vi då oss själva.

Här innan Ä-posten vill vi passa på och påminna om, att vi lördagen 29 oktober KL 14 – 16 kommer att ha ett föredrag. Plats Surbrunnsgatan 16 i Stockholm. Läs mer om detta under fliken “Aktuellt” på menyn.

Ä-post: (se Hannahs förmåga).

“Trots är ett vitt begrepp, som innefattar många nyanser och lager. Att trotsa ingår i barnets utveckling, men det som hindrar en vidare utveckling är om trotset stagnerar och ej förändras genom livet, då ni utvecklar nya kunskaper och erfarenheter.

Barn i trotsåldern heter det. Det kan dock användas som en generell term, att förringa barnets önskningar och det de vill förmedla. Att avfärda barnets ord och handlande, som trots, stänger en dörr till kommunikation.

Men med det sagt bör inte allt trots behandlas lika. Ibland har barnet ett klassiskt “trots”, det vill säga de spelar ut hela sitt känsloregister och sätter sig på tvären. Det trotset leder till en kamp, där ni inte bör ge efter för barnets trots. Ibland inser även barnet, att de ej längre vill trotsa, men de vill ej heller förlora striden, så de fortsätter ändå trotsa. Och kanske de då egentligen gör tvärtemot vad de önskar. Så genom att trotsa er, trotsar de egentligen sig själva.

Det som gäller är att veta skillnaden på att sluta trotsa för att ni ej “vinner”, och när ni slutar trotsa för att ni vet att ni “vinner” av det.

Så är det då bara barn i trotsåldern som trotsar? Svaret är ett rungande “nej”. Vuxna människor kan ha lika mycket trots i sig. Skillnaden är att det uttrycks annorlunda. Vuxna har mer att säga till om än ett barn, så en vuxen persons “trots” kan påverka fler människor i större skala.

“Trots” som handlar om att stärka sin position, och trotsa en annan för att inte ge vika, kan vara fruktbart eller ej. Återigen handlar det om vad målet är. Är det att vara “motvalls” oavsett vad “motståndaren” säger, så kan vi nog säkert säga att ni aldrig kommer gå vinnande ur den bataljen. Om ni däremot “trotsar” en annan människas åsikter och handlingar, för att ni inte håller med, är det rätt väg. Men kanske är det då ej rätt att benämna det som “trots”, utan då handlar det mer om att stå för sin åsikt.

För här är det en milsvid skillnad. Att trotsa för trotsandets skull leder till, att ni och era val styrs helt av andra, att ni “måste” göra tvärtemot dem. Inte att ni väljer vad ni tycker är bäst. Kan ni se det?

Så är då trots aldrig bra? Svaret är “jo, det är det”. Som vi sa i början av texten, är det goda i trotset när barn lär sig att testa sina gränser, att se hur det är att hålla fast vid något så benhårt, att de inte märker när de går emot sin egen önskan. Och att sedan inte stagnera i det, utan lära sig att trots kan hindra det de önskar, och att lära sig skillnaden mellan “trots” och stark åsikt.

Så om trotset från barnaåren lärde er det, så skulle ni inte som vuxna behöva trotsa. Men trots det, så är det lika vanligt att vuxna trotsar och stampar ned foten i marken likt en 6-åring. När trotset sätter in, blir ni alla barn.

Trots och logik är inte förenat i samma stund. För så fort ni tänker logiskt och analyserar er situation, så tvingas trotset åt sidan. Sedan kan ni via denna logiska överläggning med er själva ändå välja att fortsätta trotsa, och då försvinner logiken i samma stund. För trots är att trotsa det som sägs och görs, utan att man egentligen tycker tvärtemot.

Att tycka tvärtemot eller annorlunda är sprunget ur en åsikt som är er, ej baserad på att ni under inga omständigheter skall hålla med någon annan. Kan ni se det? Så att trotsa trotset kan vara en god idé, för att trots trotset välja vad ni vill och tror på.”

Nästa vecka är vi tillbaka med ett nytt ämne. Varm välkomna! Kontakt. Facebook.