Annmari här:

Vi har ju tidigare berättat om några upplevelser mellan världarna… Jag brukar säga att det bara är en tunn slöja, som skiljer vår värld från den där de, som lämnat jordelivet befinner sig… ibland lyfter sig slöjan och vi kan se…

I inlägget “Besök från himlen” berättade jag om när min döda mamma besökte min pappa. När någon dött är det ganska vanligt, att den döde på något vis försöker ta kontakt med sina nära. Man vill ofta visa att man “lever” 🙂 och att man nu är frisk och har det bra.

För den som är intresserad av att läsa mer om hur en sådan kontakt kan gestalta sig, så kan jag tipsa om boken “Hello From Heaven” av Bill och Judy Guggenheim. Paret intervjuade 2000 personer i åldrarna 8 – 92 år, i USA och Canada. De berättar om olika typer av andliga kontakter, och har samlat 3300 berättelser av personer som är övertygade om, att de haft kontakt med någon död närstående. Deras korta sammanfattning efter alla dessa intervjuer är att “Life and love are eternal.” Det finns flera intressanta böcker på detta tema, såsom bland annat “Återföreningar” av Raymond Moody, och “Avskedvisioner” av Melvin Morse.

Nu till några egna upplevelser. Min älskade “låtsasmamma” (Kerstin) gav sig till känna några veckor efter sin död genom att helt enkelt ringa till mig. Telefonsvararen gick igång och hennes röst hördes tydligt… vi var två som hörde det 🙂 . Jag hann inte fram att lyfta luren. Kanske hade det inte hjälpt… Hennes telefonnummer (det gamla) syntes i alla fall på displayen, däremot fastnade inte hennes röst på svararen.

Min farbror Lasse avled på operationsbordet. Lasse var diabetiker och hade nu blivit tvungen att amputera ben nummer två… Det var en riskfylld operation, och hans hjärta orkade inte. Några veckor efter Lasses död pratade jag med min underbara “låtsassyster” Eva i telefon. Plötsligt blir jag varse att cd-spelaren gått igång. Jag berättade detta för Eva, som tyckte att jag skulle se efter vilken låt som spelades. “Det kan ju vara en hälsning” sa hon. Det var lite extra lustigt, för det var inte den första låten på skivan som hade börjat spela…

Den som sjöng var Jon Randall… och låtens titel var: “Walking among the living again”.

“I’m walking among the living again.
I´m talking and breathing for giving up my sins.
I´m finding new faith in the arms of old friends.
Now I´m walking among the living again.
Now the morning sun is warmer on my skin.
I´m hearing nature´s song, smelling flowers again.
This world is so much brighter than I´ve ever known.
And I swear I heard angels when I rolled away the stone.”

För mig var det självklart att min farbror Lasse på detta vis ville tala om, att han nu var frisk och rörlig igen, och att han fortfarande fanns med oss.

Renée, min fina vän (som gästat oss på bloggen “Han sköt sig i morse …”) och jag har ju som sagt upplevt mycket tillsammans.  Renée har ett öppet sinne och en medial förmåga, som är långt större än vad hon själv är medveten om. Hon och jag hade en gemensam vän sen många år, en konstnär, Sven Inge, som tyvärr lämnade jorden 2008. Sven har också figurerat här på bloggen. Sven hade befunnit sig i himlasfären i kanske sex månader när Renée och jag var uppe i hans gamla lägenhet, som fortfarande fanns kvar. Fotona på oss är från lägenheten. 🙂

Vi befinner oss i vardagsrummet, när vi plötsligt hör en hostning och en harkling följt av ett “Hallå!” Det var helt klart Svens röst och hans hostning (han hade haft lungcancer). Jag ser på Renée, som nu ser ut som en fågelholk. Hennes ögon är klotrunda och hoppade raskt ut ur sina hålor! “Jaha, du hörde också?” konstaterar jag lugnt. Det var ju inte första gången jag hörde någon död prata. 🙂  Renée var till en början livrädd, så jag tog henne med ut i hallen varifrån rösten kommit, och visade henne att där var det tomt… Och lite senare var både hon och jag helt klara över, att det faktiskt var Sven som ville heja på oss. Och det var inte längre något obehagligt i det, utan bara fint, även för Renée.

Som sagt kontaktförsöken kan visa sig på många olika vis. Vi kommer berätta fler historier framöver. Det verkar i alla fall vara lättast att nå fram genom olika elektriska apparater. Tv:n kan gå på och av… byter kanske kanal utan att någon rört den. Lampor kan tändas och släckas med mera, med mera…

Jag vill här avsluta med en liten anekdot, som inte på något vis är paranormal, men ändå passar in i sammanhanget. Det var efter att min pappa hade dött, och jag ringde Radiotjänst för att säga upp TV-licensen. En vänlig kvinna svarade och undrade vad hon kunde stå till tjänst med. “Jo, jag skulle vilja säga upp TV-licensen för min pappa, då han är död”, säger jag. “Är du säker på att han inte har TV där han befinner sig nu då?” frågar hon och jag blev lätt road. Jag är ganska nöjd över mitt svar: “Nej, det kan jag ju inte vara säker på, men jag tror däremot att det i så fall är gratis”. “Jag sa att han var död”, la jag till för säkerhets skull… Hur samtalet avslutades kommer jag inte ihåg, däremot avslutades hans avtal 🙂 . Och som jag sa så verkar man intressera sig för elektiska apparater på andra sidan…så vem vet…kanske tittar pappa på TV då och då. 🙂