“Quid pro quo” är latin, och betyder ungefär “något för något”, ett uttryck för ett mer eller mindre jämställt byte eller ersättning för tjänster eller varor. Det används i dagligt tal i engelsktalande länder och betyder ungefär “tjänster och gentjänster”,” ge och ta”.

Vi har tidigare skrivit om “Rättigheter och Skyldigheter”, och om att hjälpa och ta emot hjälp, och nu om “Tjänster och Gentjänster”. Alla dessa inte bara gränsar till varandra, de går in i varandra.

Föräldrar har skyldighet att ta hand om sina barn, och givetvis utan ersättning eller förväntan på någon gentjänst. Föräldrarna har alltså skyldighet att göra det, men det bör ju inte ske av den orsaken, utan av kärlek. Vuxna barn har däremot ingen skyldighet, att ta hand om sina åldrande föräldrar, även om det ju kan vara fint och trevligt om barnen då gör det från hjärtat.

När vi talar om tjänster och gentjänster i samma mening finns det ofta en klang av att: “jag gör detta för dig, så du är skyldig mig…”. Det låter inte så tjänstvilligt, så att säga. Men om vi istället ser på det som sägs så här: “jag gör dig en tjänst, som du behöver och som du inte själv kan utföra. PÅ detta vis ger det mig chansen att hjälpa dig, och att du i din tur kan göra något snällt för mig, som jag någon gång kanske behöver.” Då blir det genast inte kravfyllt, utan kärleksfullt.

För det är ju så, att ingen av oss kan allt, och hur skulle det vara om vi alla gjorde bara en och samma sak. Om alla är säljare. Vem är då köpare? Om alla är läkare. Vem är då patient? Mångfald i människor och i kunskap är lika viktigt som livet, för att världen ska fungera och gå framåt.

I alla tider har det funnits köpmän, som sålt en vara i utbyte mot en annan. Detta är något som går att vända både till gott och ont.

Allt hänger på vad vi gör, varför vi gör det, och att den vi gör det för väljer att göra sin del.

Om vi tänker på hur samhället är uppbyggt kring bland annat reklam, så handlar det egentligen om att “lura in” oss i en fälla av “du är skyldig mig”. Till exempel genom prenumerationer, “du får den här gåvan om du prenumererar nu”. Vi får något gratis, kanske de tre första numren av en tidningsprenumeration. Där räknas det med att vi inte ska orka eller inte bry oss om att avboka när gratistiden löpt ut. Och så har vi alla dessa spelbolag, som först ser till att locka spelare genom att man vinner i början, och sedan när oturen sätter in, så är man ofta fast. Och i och med att man tidigare vunnit, så tror man att man nu genom att fortsätta spela kan komma på plus igen…

Ä-post (se Hannahs förmåga)

“Till eder tjänst” är ett sätt att säga, att jag står till ditt förfogande. Detta uttalas ofta från en person som har lägre “rang”, än den som tilltalas. Det kan dock vara, att ni av fri vilja och önskan att hjälpa vill meddela, att ni finns där för att hjälpa om mottagaren behöver något.

Kan man “kräva” en gentjänst? Svaret är “nej och ja”. Att ge bort sin tjänst, bör betyda just att det är en gåva, inte en tjänst för en gentjänst. Att däremot stå till tjänst, som en anställd inför sin chef, är att få något för sin tjänst, det vill säga lön för arbete. Om ni sedan upplever, att ni inte får tillräckligt med lön för mödan är det dock en annan sak.

För att vara anställd krävs ett kontrakt, där alla parter vet vad de skall göra, för att uppfylla sin del av kontraktet. Men även här kommer känslor in. Ni kanske tycker att något ni “måste göra” är under er värdighet. Då har ni valet, att stå på er eller göra jobbet, eller att säga upp er.

Men när ni ger något i det privata, det må vara en gåva eller hjälp i form av en hjälpande hand, är det andra spelregler, som gäller. Det är mer komplicerat i grunden, då det inte finns kontrakt på hur hjälpen skall se ut, och hur mottagaren skall besvara hjälpen.

Så om ni “volontärt” ger er tjänst, kan ni då vänta er något tillbaka? Egentligen bör svaret vara “nej”, även om det oftast inte känns så, och här är det känslan som styr. Det ni gjort för någon annan, kan vara gjort av kärlek och välvilja, men det kan ändå vara en del av er som väntar er en “återbäring” i någon form. Antingen ett tack och en gentjänst, eller en universell återbäring för er godhet.

Att ge och ta, att utöva tjänster och gentjänster, kan både vara sagt och menat i en positiv klang eller en mer negativ och kravfull. Så hur skiljer sig dessa åt? Att ge en tjänst frivilligt, utan att någon ber om det, bör vara en fri gåva utan baktankar eller tacksamhetskrav. Men i känslan upplevs den inte alltid så.

När ni delat ur er tjänst gång på gång till någon som mottager den, men ej bjuder tillbaka, kan ni till slut känna er utnyttjade. Frågan är om ni är det? Har ni rätt att känna så, när mottagaren ej bett om er hjälp, bara tagit emot vad ni av er fria vilja erbjuder? Detta är som sagt mycket komplicerade känslor och situationer. För å ena sidan, hur har ni givit något ni velat ge, men känslan av att bli utnyttjad har ni å andra sidan ändå rätt till.

Men hade mottagaren tagit emot om ni hade sagt, att med min hjälp följer, att “jag vill att du är tacksam mot mig, lojal och inte överger mig eller liknande”? Det vet ni inte, så det går inte att säga: “jag har givit dig så mycket och inte fått något tillbaka”. För då svarar mottagaren med, att “jag har aldrig bett om din hjälp”.

Den som är i mottagaränden av hjälpen, kanske har svårt, att ta emot hjälp. Hos vissa kan det skapa skuld, en rädsla att alltid stå i skuld till sin hjälpare. Denna rädsla kan göra, att ni tackar nej till välbehövlig och välmenande hjälp, för att inte riskera en “avbetalning” vare sig en känslomässig, pengamässig eller praktisk hjälp. För hur vet ni, att inte givaren vill ha “ränta” på hjälpen de utdelat, likt ett banklån. Den rädslan kan hindra er från, att se verklig välvilja, givare utan krav på återgäldning. Vissa går till och med så långt, att de blir arga på de som ger dem något, för de upplever att de genast måste ge något tillbaka för att inte bli återbetalningsskyldiga. Detta kan kännas svårt och ledsamt för en givare som bara vill väl.

Så givande och tagande, tjänster och gentjänster, är ett mycket komplext mönster som alla bör fundera på hur ni förhåller er till.

Kan ni ta emot en tjänst, utan att känna krav på gentjänst?

Kan ni ge en tjänst utan att ställa krav på en gentjänst?

Kan ni ta emot en tjänst, med krav på en gentjänst?

Kan ni ge en tjänst, och ställa krav på en gentjänst?

För att nå balans behövs att svaret är “ja” på alla fyra frågorna. För det är viktigt att våga ta emot allt, både det ni ej behöver återgälda, och att våga ta emot sådant, som ni vet att förväntad gentjänst är något ni kan ge.

Likaså att ge något, utan tanke på en vinst eller gentjänst, men likafullt att när det så behövs, ge med förbehållning av en gentjänst.

För att veta var ni står, vad ni vill, vad ni kan tänka er. Titta på varje situation för sig, generalisera ej all hjälp eller allt hjälpande. Väg era alternativ mot varandra, för varandra. Det är vägen att hitta den positiva aspekten och effekten av givande och tagande, tjänster och gentjänster.”

Vi återkommer nästa vecka med ett nytt ämne. Kontakt. Facebook.