I förra inlägget skrev vi om att hitta kärleken till oss själva, om hur viktigt det är och om hur vissa av oss inte har så lätt att ta fram dessa känslor. Nu går vi vidare och ser vad som sker när egenkärleken går överstyr och blir till ett självförhärligande och en övertro på sin egen betydelse och narcissismen blommar ut.
Termen Narcissism kommer från den grekiska mytologin med figuren Narcissus, den vackra ynglingen som förälskade sig i sin egen spegelbild när han för första gången såg sig speglas i en källa. Narcissistiska personlighetsdrag är ganska vanliga i befolkningen, medan helt utvecklad narcissistisk personlighetsstörning utgör knappt en procent.
När världen och värden förändras, bör vi då förändra vår syn på narcissismen? Det kan vara värt att fundera lite extra på. Ingen tycker längre att det är förmätet att ta selfies och lägga ut bilder på sig själv på olika sociala medier. Detta är en förändring i kulturen. Om vi skulle klassa det som narcissism, så skulle det inte vara många som inte var narcissister.
Men det finns förstås även nu en skillnad i att tycka om sin egen spegelbild, att älska sig själv, och att känna sig förmer än andra. Att tycka om sig själv är positivt och något vi önskar, men att vara narcissist innebär egentligen inte att dessa personer tycker om sig själva. Det handlar om en grandios självbild som övertygar dem att de är centrum för allt. Narcissisten bländas av sin egen storhet och förväntar sig att andra ska göra detsamma. Blir de inte bemötta som de tycker sig förtjäna intar de ofta en försvars- och attackinställning där de växer genom att trycka ned andra. (USAs nuvarande president Donald Trump är ett skolboksexempel på ovan- och nedanstående.)
Ä-post: (se Hannahs förmåga)
”Narcissism har funnits så länge det funnits människor på jorden. Det är endast definitionen av narcissism som förändras med tiden. Vad som en gång ansågs som narcissism, kan i dag klassas som något annat. Så vad krävs det för att vara en narcissist idag? En narcissist har inte bara höga tankar om sig själv utan också högdragna sådana. Hen har en grandios självbild som inte är förankrad i verkligheten. Ty om en mycket intelligent person som är geni inom sitt område kallar sig själv geni, så är det fakta. Det är sanningen och således ej narcissistiskt utan en sann självbild bara att detta själv nu råkar vara ett geni. En narcissist däremot kan se sig själv som bättre än andra även när den ej är det. Narcissisten saknar självinsikt och i och med det likaledes att se andra människor. Ty ni människor behöver använda er själva som referensram och relatera till er själva.
Så om ni ej har realistiska och verklighetsbaserade insikter om er själva, så kommer ni ofrånkomligt referera och relatera andra till era ”felaktiga” insikter. Kan ni se det? (Detta kan dock lika gärna gälla de med lågt självförtroende och en överdrivet nedvärderad självbild. För då kommer ni ofrånkomligen bedöma andra som bättre då ni ser er som sämre.)
Något alla nog kan enas om är att en narcissist ej lever i verkligheten, utan i en ”verklighet” han eller hon skapat. Där han är kung eller hon drottning.
En narcissist ser sig som förmer, ser ned på andra människor, och om någon försöker slå hål på dennes självbild riktar hen en än skarpare kritik mot den som ser igenom den. Ty narcissisten ser att denna person ej förstår dess storhet, och således måste denna person vara ”trög” och därför förtjänar att ses ned på.
Narcissisten tål ej kritik, deras uppblåsta ego klarar ej av att punkteras med ett nålstick, ty då riskerar deras uppblåsthet att pysa ut likt luften ur en punkterad ballong. Så kritik kan ta hårdare på en narcissist, för den stämmer ej överrens med den onyanserade självbilden av storhet. Det finns dock en dubbeltydighet hos narcissisten. De vill bli beundrade, men de som beundrar dem ser de ned på. De som ej beundrar dem vill narcissisten däremot imponera på, således blir detta en svår ekvation och svajig balansgång. Ty de vill att de som beundrar dem ska fortsätta med det samtidigt som dessa personer i narcissistens ögon ej är ”vatten värda”. De som ej beundrar dem vill de ”locka” över till sin sida. Men så fort de fått ”napp” blir även denna person en av dem narcissisten förbrukar och sedan trampar på för att gå vidare och lägga fler beundrare vid sina fötter.
Narcissisten har dock ofta ett mycket, mycket tunt skinn och blir ofta kränkt om någon inte ser dess ”storhet”. Narcissister saknar helt förmågan att kunna överföra känslor, det vill säga de kan utan problem trycka ned andra, men om någon trycker ned dem, så blir de överdrivet kränkta och kan inte förstå hur någon kan göra så mot dem. De som är så stora.
Så hur är det då bäst att bemöta en narcissist? Det finns tyvärr inga enkla svar på den frågan. Men det som alltid bör finnas med i bakhuvudet är, att ni ej kan nå narcissisten med logiska förklaringar som kräver att narcissisten måste gå utanför sig själv och sätta sig in i någon annans perspektiv. Ty för narcissisten är dennes perspektiv ej ett perspektiv, utan faktasanning och det enda rätta.
Så att övertyga en narcissist om er syn på något är inte fruktbart. Att stryka den medhårs är heller ingen väg att nå fram för den enda hen då ser är sig själv, ej er, för då ni delar dennes uppfattning syns ni ej i narcissistens ögon då förstärks endast dennes ögon och syn på sig själv. Ni bleknar in i dennes spegelbild och blir så en ”icke-person” för narcissisten.
Att däremot välja att inte interagera med en narcissist är ibland lättare sagt än gjort. Då ni kanske ändå måste det, finns det ytterligare ett alternativ, och det är att strunta i att övertyga narcissisten om er syn på något, på personen själv eller på någon annan men ”sila” bort vad den säger. Låt inte narcissisten lura in er i sitt spel, ”spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är?”. Narcissisten svarar ”jag, jag, jag”, men ni kan välja att agera spegeln och spegla något annat, utan att behöva övertyga narcissisten om er syn, men ändock ej höja upp den redan uppblåsta narcissisten.
Att känna igen en narcissist är inte så svårt. Att ej har förmåga att föra över känslor och resonemang på sig själv och andra är ett kännetecken. Brist på empati är ett annat. De kan känna ”empati” med sig själv. Detta är dock ej empati i sin rätta bemärkelse utan det är själupptagenhet, det vill säga narcissisten kan bli kränkt lättare än andra, men hen kan ej förstå och föra över att andra kan känna så av något kränkande som hen gör. Narcissisten har en tendens att skapa oreda runt sig och skylla på andra. Att vara förmer än andra och tycka att hen förtjänar guld och gröna skogar. Får hen ej det blir hen ofta arg på världen som ej ser dennes unika storhet.
Narcissisten känner att hen förtjänar att vara upphöjd även om hen inte har uträttat stordåd. Hen ser inte att hen gör andra illa, medan hen själv tar illa vid sig av ”små” saker. Så våga lyssna till er magkänsla när ni känner att en narcissist är i er närhet, ge ej denne era förtroligheter, för det är något som narcissisten gärna sedan använder mot er när tillfälle ges. Ge dem ej ett finger för då tar de hela handen. Håll dem på en armlängds avstånd och håll ert huvud högt och kallt, så kan ni ”lura” narcissisten att visa sin natur, och ni kan då välja hur ni handskas med dem där och då. Låt deras spegel spricka av sig själv, deras uppblåshet pysa ut. Ge dem ej makten så kan ni hantera dem och gå därifrån oskadd.”
∞
Nu när sommaren är här och många går på semester passar vi på att under några veckor göra ett uppehåll med bloggen. Dock kommer vi att fortsätta skriva och författa på en kommande bok. Vi kommer dyka ned i Skattkistan och hitta nytt material, nya äventyr och vi kommer göra djupdykningar i redan öppnade ämnen.
Nu vill vi önska alla våra läsare en härlig sommar med plats för återhämtning!!! Varmt välkomna tillbaka igen om några veckor!!! Önskar Annmari, Hannah och våra bevingade vänner i det blå.