Alla vill vi nog känna att det vi gör är meningsfullt, men vad innebär det egentligen? Kan vi alltid avgöra om något är meningsfullt eller meningslöst? Och är det verkligen så dåligt att göra något meningslöst?
Att vi tycker att det vi gör och är är meningsfullt, är en god och tillfredsställande känsla och upplevelse? Att däremot ständigt söka den ”högre” meningen i det vi gör, söka för att vi tror att det vi nu gör är meningslöst kan bli destruktivt. Den bästa balansen är att blanda ”mer meningsfulla” saker med mer eller mindre ”meningslösa”. För det går ju även att översättas som att ”meningsfullt” är uppdrag såsom jobb eller kall, medan ”meningslöst” står för skoj och hobbys.
Alla behöver vi ha lättsamma stunder som ”rensar” oss från det tunga. Vad det kan vara är upp till var och en av oss. Om vi nu tänker på vad vi båda gör för att koppla av från alla världens problem, våra egna och det vi möter i vårt arbete, så är det att vi brukar titta på den amerikanska evighetssåpan ”Glamour”. Den halvtimmen har blivit något av en ”helig stund” för oss, där vi kan gå in i en annan värld, engagera oss i såpapersonernas liv och leverne och på så vis ”glömma” vardagen. Många skulle nog se det som ”meningslöst”, och om vi här använder oss av termer som jobb, kall etc. så är det ju det. Men som en rolig stund, är den oerhört ”meningsfull” för oss.
Fundera gärna över vad i era liv ni tycker om att göra? Vad ni mår bra av? Fortsätt sen att göra det och strunta i om det är meningsfullt eller inte. Men däremellan får vi göra det bästa vi kan med det vi har. Mer eller mindre är inte meningsfullt.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Alla har ni en större mening, och sedan formas livet likaså av mer eller mindre ”meningsfulla” händelser, möten, relationer osv. Men vem är det som bestämmer vad som är ”meningsfullt” och vad som är ”meningslöst”? I detta som i det mesta, så finns det inte ett rätt svar och ett fel svar.
Livet i sig är meningsfullt. Alla människor har en mening, och detta går aldrig att fråntas. Men i vardagen kan ni finna att ni söker efter en mening med vad ni gör, den ni är och hur ni väljer att leva era liv. En orsak till depression är att ni känner att ni inte betyder något, att det ni gör betyder ingenting, och ni känner er därmed ”meningslösa”. Så länge ni känner så kan ni ej ta er ur depressionen, ty varje människa behöver känna sig speciell, att hen är viktig och gör skillnad. Det som ofta sker är att ni inte ser vad ni gör. Ni tror att ni måste göra mer, beröra fler människor, rädda liv, skapa världsfred och därmed bli kända för era handlingar. De flesta av er lever inte era liv i offentligheten där ni räddar världen. Men detta betyder inte att ni inte gör skillnad i era liv, i era näras liv eller till och med för främlingar ni möter på gatan.
Att ständigt söka efter meningen med livet gör att ni inte lever i nuet, och det är meningen med livet, att sträva framåt, lära sig av det förflutna men leva här och nu. Så om meningen och meningsfullheten alltid ligger framför er, och att det ni tror är meningsfullt, måste se ut på ett visst sätt, så missar ni den. Kan ni se det?
Om ni istället tänker efter och känner efter vad det är som ni upplever som meningsfullt, och sedan försöker leva efter de deviserna, då har ni hittat ett meningsfullt leverne. Men var inte för upptagna med av att vara meningsfulla, så att ni glömmer, att det som kan upplevas som meningslöst kan vara ack så roligt, skönt och avkopplande från livets allvar. När det handlar om att t.ex. göra något roligt, unna er något extra, som inte gör ett stort avtryck på er livskarta, men som ger er glädje, då blir det ”meningslösa” ”meningsfullt”. Kan ni se det?
Det finns på gott och ont ingen magisk formel, som ger er mening och som visar att detta är meningsfullt, detta är meningen och detta är meningslöst. För till syvende och sist så har allt mening, även då den inte är så kallat ”viktig”. Meningen är att det finns många ”meningar” med livet, mer er och alla andra. D.v.s. ”meningsfullt” blir fullt av ”meningar”.
”Meningslöst” är när ni tror att allt ni gör och är, är separerade från varandra, att de är lösa delar, som inte känns viktiga, ni inte får ihop ”meningen”. Men det är bara att lägga det pusslet och ta med alla bitar i ert liv, stora som små, ”oviktiga” som ”viktiga”, så har även det lösa i ”meningslöst” fått sin ”mening”.
Om alla människor skulle definiera mening på ett och samma vis, så skulle inget i världen kunna fungera. Ty alla människor behövs, alla yrkeskategorier, alla vardagliga småsaker behövs, för att stordåd skall kunna ske. Det viktigaste av allt är att känna att ni aldrig kan vara meningslösa, för ni är meningsfulla oavsett vad ni gör. I alla stunder, även då ni gör mindre viktiga saker.
Tillåt er att bara ha kul, inte ständigt vara sökare, för att finna måste ni stanna upp och lukta på blommorna. Den som söker finner… Visst men vad händer om ni inte slutar söka? Då är ni ständigt på jakt efter meningen, och den hittas inte i framtiden och den är inte heller förlorad i det förflutna. Den hittas endast här och nu, och den är i er, ni behöver ej söka, utan leva på det bästa vis ni kan. Det är er mening och meningen med livet.”