Tidigt i livet lär vi oss att se att människor är olika. Jag är jag, du är du, ni är ni. När vi väl fått denna insikt vet vet vi att vi är individer separerade från varandra. Vi ser att vi kommer bättre överens med vissa än med andra. Vi lär känna oss själva för att vi sedan ska kunna lära känna andra. Så finns det då en formel, en färdig mall för hur vi ska bemöta personer med olika personligheter? Svaret är nej. På gott och ont. För det kräver att vi måste vara närvarande i möten med andra, se dem för dem de är och visa oss för vem vi är.
Alla har inte personlighetsdrag vi är speciellt förtjusta i. Handlar det om människor vi kan välja bort kontakten med så är det enkelt, men är det någon vi kommer råka på då och då, så måste vi hitta ett förhållningssätt till denne. Som förälder till ett eller flera barn är det en utmaning att se dem för de individer de är, med sina egna personlighetsdrag som kan vara lika våra egna eller inte. Två syskon kan vara totala motpoler, och då gäller det att som förälder hitta sätt att uppmuntra våra barn lika mycket, men på olika vis. Det är aldrig lätt att vara totalt rättvis, än mindre när barnen har olika behov. Men genom samspelet med barnen kan vi lära oss vad de behöver och kunna vara likvärdigt rättvis om än inte på likadant vis. Likaväl som vi låter våra barn odla sina intressen och aktiviteter, gäller det att ge dem samma chans gällande personlighetsdragen. Även om det inte är lika enkelt och tydligt mätbart, som att Svea spelar hockey och Sverker fotboll.
Lärare har likaså en svår uppgift, att se alla i klassen som individer men också som en helhet. Kraven på dem är likvärdiga, men för att hjälpa dem nå sin fulla potential, kan de behöva olika hjälp för att nå dit. Högpresterande, stressade elever kan behöva hjälp att se att betygen inte är allt, medan lågpresterande kan behöva hjälp att hitta motivation till lärande och skolan.
De som söker sig till läraryrket bör ju tycka om barn, men de som blir chefer kanske inte är de bästa människovännerna. Kanske är det därför det oftare blir krångel i personalgrupper. Det kommer ständigt nya rön och böcker om chefer som är psykopater osv. Dessa har såklart mindre intresse av att bemöta varje människa där denne står.
I relationer krockar ofta personligheter med varandra. De ”egenheter” vi i början tyckte var så gulliga kan reta gallfeber på oss vid senare tillfällen. Det gäller att hitta balansen i att vara sig själv men ändå kompromissa. Om ingen kompromissade skulle var och en av oss stå helt ensamma. Många gräl handlar om missförstånd, och att vi tolkar situationer annorlunda pga vilka vi är.
Så personligheten må vara högst personlig, men den vi är behöver vi visa andra, för att andra ska få chansen att möta oss och vi dem.
Ä-post(se Hannahs förmåga):
”Alla människor är unika och bör så bemötas. Dock finns det ett antal personlighetsdrag som ni alla har i en eller annan mix. Lista dock ej dessa personlighetsdrag gällande människor ni möter på er väg. När ni möter någon börja först med är att se vem ni har framför er? Vem är det? Vad har hen för egenskaper och intressen? Om ni har ett öppet sinne och inte placerar in andra i fack, så finns det stor möjlighet att ni får se den andres alla personligheter. Ty ingen person bär på endast en personlighet.
Försök först och främst lära känna er själv. Vem är jag? Vad vill jag? Vad är jag duktig på? Vad behöver jag jobba lite extra på? Vad vill jag och vem vill jag vara? Osv. Då kan ni på allvar möta andra där de är och försöka se svaren på samma frågor gällande dem. Men försök aldrig berätta för någon annan vem den är. Ty ingen kan någonsin veta allt om någon annan. Ni är endast observatörer i andras liv. Dock finns det mycket ni kan göra för att lära känna varandra och vara personliga.
När ett litet barn föds, så föds det med ett ”jag”. Detta ”jag” är inte ”färdigt”, för inget är någonsin konstant, det enda ”konstanta” är förändringen. Men varje barn föds med sitt ”jag” och det är konstant. Kan ni se skillnaden? Detta ert ”egna jag” bär ni alltid med er, men jaget kan utvecklas åt olika håll och formas om och om igen under hela livets gång.
När ni som förälder får äran att möta ert eget barn, behöver ni vara lyhörda och försöka lära känna denna nya lilla individ, som nu är en egen liten person med egna tankar, känslor och egen vilja. Ni har möjlighet att forma era barn, ni har skyldighet att forma era barn, men ni har likaså ett ansvar att hjälpa ert barn hitta sitt unika ”jag”. Inte stöpa alla i samma mall. Har ni fler barn kommer ni, att se att de inte alltid är lika sina syskon. Kanske inte lika er heller. Då kommer den såra uppgiften att vara rättvis, men inte behandla barnen lika, lika väl, men inte likadant. Kan ni se skillnaden? Ett barn kanske behöver hjälp på traven att hävda sig, medan ett annat behöver hjälp att stå tillbaka. För att vara rättvis behövs att ni vågar behandla barnen olika. Inte gällande kärlek, uppmärksamhet och hjälp. Men hur ni väljer att fördela dessa och vad som är bäst för varje enskilt barn.
Varje barn borde komma med en bruksanvisning, men tyvärr gör det ej det, och ni som personer behöver lära andra hur de skall behandla er och ni lära er hur ni skall behandla andra. Detta gäller i alla åldrar och i alla skeden i livet. Tänk om en lärare i en skolklass var exakt likadan mot alla elever i klassen. T.ex. om Måns bråkar och pratar som han ofta gör och läraren därför måste säga till honom att vara tyst, då också för att vara rättvis, kände sig tvungen att även säga till blyge Klasse att inte störa lektionen. Klasse som aldrig ens vågar räcka upp handen. Hur skulle det då gå…?
Att förstå sig på personer och personligheter är inte att behandla alla lika, men att behandla alla som om de har lika värde. För det har de och ni.
Även vuxna till vuxna behöver lära sig detta. Vissa personer behöver mer uppmuntran än andra för att de skall våga ta plats. Andra kanske behöver lära sig att ta ett kliv åt sidan och släppa fram någon annan. Försök så se andras behov likaväl som personligheter. Självklart är det inte så att ni kan eller bör älska alla personligheter. Vissa personligheter går inte ihop och det är gott och väl. För livet är fullt av tillfällen då ni inte ”behöver” umgås med dem ni finner mindre ”älskansvärda” . Dock är livet också fullt av andra tillfällen då ni ”måste” komma överens med varandra. Merparten av personligheter går att komma överens med förutsatt att alla är med på det, men inget kan någonsin vara ensidigt. Så välj inte personlighet efter person men person efter personlighet och var den ni är och sträva efter att bli den ni vill.”
Välkomna tillbaka nästa vecka!