I förra inlägget behandlade vi “Dyrkan“ och nu är det dags för dess motsats “Förakt”. Både “Dyrkan” och “Förakt” gränsar till att vara en slags fanatism.

Förakt är en komplicerad “känsla”, som innehåller många ingredienser. Här nedan låter vi änglarna beskriva deras syn på saken. Men först några ord från oss.

Förakt kan vara olika starkt, och det kan vara riktat åt olika håll. Det går att rikta både åt sig själv och mot andra. En del föraktar bara andra, och kanske högaktar sig själva. Men att förakta andra behöver inte vara synonymt med att högakta sig själv.

Det finns gott om folk som riktar föraktet både in mot sig själv och mot andra. Då brukar (dock inte alltid) föraktet, som riktas mot en själv vara kopplat till ens samröre med de utomstående som vi föraktar. Kanske vi blivit illa behandlade av någon och vi föraktar det, och sedan föraktar vi oss själva, för att vi låtit oss behandlas illa. Vi kanske fortsätter älska någon, som sårat oss djupt, och detta kan leda till ett självförakt. Detta blir en ond cirkel av självanklagelser och kan väcka både depression och ilska. Så förakt är inte att leka med, men att “arbeta” med, för att nå känslan av vara okej igen.

Ä-post (se Hannahs förmåga)

“Förakt är att ha en negativ uppfattning om någon, och som inte bara anses som att det är något fel på någon annan, utan det innefattar även ett visst nedlåtande. Att vara arg på någon eller rädd för någon, eller tycka illa om någon, behöver ej betyda att det finns förakt inblandat. Ty det är när det är en nedlåtande negativ uppfattning, som det definierar om det är förakt. I uttrycket “Inte vilja ta i ens med tång” ligger förakt och avsky och ett tydligt avståndstagande. Om ni känner förakt för någon, känn då efter vad som ligger i det. Vad är förakt? Vad är då avsky?  Vad är ogillande? o.s.v..  För föraktet är en lite annan typ av känsla. Den tangerar många andra, som då avsky, äckel, se ned på…

Det finns de som föraktar alla, som inte har levt med de kriser som drabbat dem.  Till exempel om någon varit svårt sjuk och andra då säger “jag förstår precis hur det känns”. Och som då väljer att känna förakt för den andra och då säger: Du vet inte ett jävla dugg”. Du är frisk och kry” och så vidare., istället för att välja att se medkänsla och försöket att förstå lidandet. Eller om någon vän dött och det känns som om alla på jorden borde se att den förlusten är starkare än alla andra. Och då omgivningen inte ser det, så kan det vakna ett förakt mot andra, som då absolut inte kan förstå. Men lever ni efter den devisen blir livet ensamt och leder till att ni kommer gå in i ert lidande så till den milda grad, att ert medlidande för andra minskar. Kan ni se det?

För ingen kan uppleva exakt samma saker, för ni är unika, men genom medkänsla kan ni komma väldigt nära att förstå den andras lidande, förlust etc. Det är aktningsvärt och bör ej föraktas.

Det finns också förakt såsom äckel och avsky för människor som medvetet skadar andra människor. Till exempel känner de allra flesta förakt för pedofiler, mördare. Den sortens förakt är nästan allmänmänsklig och universell.

Förakt delas ibland även ut till svaga människor. Att ni ser en människa, som ni upplever som svag, och ni istället för att tycka synd om den andre, ser med förakt på dennes svaghet. Denna typ av förakt brukar sällan handla om den personen ni föraktar, utan mer om er själva och kanske andra människor ni mött i livet och som påminner er om den svage inför er. Det är väldigt vanligt att en person får bli substitut för någon annan. För visst har det väl hänt någon gång, att ni stört er på någon bara genom att se personen? Trots att personen ej gjort något alls mer än att bara vara. Denna känsla springer ur egna känslor eller tidigare möten med någon människa ni haft svårt med, och som ni nu tycker att den högst “irriterande” personen framför er liknar. 

När föraktet vänds inåt till självförakt blir det som en infektion som växer och växer, ni ser ned på er själva eller till och med avskyr er själv, men ni kan då inte välja bort att umgås med er själva. Därav är det viktigt, att verkligen ta reda på alla ingredienserna i detta, att veta vad ni föraktar, vad ni “bara” ogillar, vad ni skäms för etc. För när ni hittar det och ser, att ni antingen ej har gjort något, som gör att ni förtjänar självförakt. Eller så upptäcker ni att ni genom er inre sökning ser, att ni kanske har lite rätt att tycka att ni gjort fel, och då kan ni rätta till det och på så vis fria er från självföraktet, genom att ta ansvar för era handlingar och era liv.

Om föraktet hindrar era liv och gör er bittra, så är det värt att försöka jobba bort det. Om ni har ett allmänmänskligt förakt gentemot “onda” människor, onda handlingar, så är det däremot kanske inte något att ta itu med.

Men genom att titta på vad föraktet innehåller, står för, och vad ni vill och kan göra, för att minska det eller bara förstå det, kan ni hitta vägar att fria er från bördan av förakt. Att döma folk med förakt bör väntas med tills ni vet om det är riktat åt rätt håll. Att hitta medkänsla med er själva och andra, även om de inte förstår er fullt ut, är värt att göra.”