Hur kan vi veta vem vi kan lita på? Det är frågan som vi nog alla ställer oss. Kan vi lita på vårt eget omdöme om vem vi kan lita på? Det finns tyvärr inga enkla svar. Dels för att det inte är så svart och vitt, de mest pålitliga kan även de ibland svika vår tillit, och de mest opålitliga kan ibland vara trofasta. Så vi kan inte dela in människor i fack av pålitlig och opålitlig. Men när det verkar som hela världen vänds upp och ned ,och vi inte hittar någon sans och förnuft, när de vi litat på visar sig vara mindre pålitliga: hur hittar vi då en balans?
Redan 1972 skrev Mikael Wiehe låten ”Vem i hela världen kan man lita på?” som Hoola Bandoola sjöng. Den melodin och texten dök upp i huvudet på mig (Hannah) häromdagen. Vi tänkte att detta ämne, denna text, känns mer och mer aktuellt, och delar av låttexten inspirerade mig till teckningen ovan. En mer lögnaktig president än Trump har oss veterligen aldrig funnits.
Det känns faktiskt som om hela världen nu är satt ur balans. Det handlar inte bara om att lita på människor i vår nära omgivning, det är något så mycket större vi behöver fundera på. Hur vi skall navigera i i en värld där pålitlighet tycks vara mindre värt än att bara låta säker på sin sak. Att människor lovar lösningar, som inte kan gå ihop, och sedan skyller på andra när det inte fungerar i praktiken. Detta sker i stort och i smått, i politiken och i vår vardag. Vi behöver hitta en väg framåt där pålitligheten kan vinna. Det vinner vi alla på.
Ä-post (se Hannahs förmåga):
”Alla människor går inte att lita på, allt går ej att lita till. Så hur skall ni då veta vem som faktiskt är pålitlig och tillräknelig osv? Det finns många nyanser i ”lita på”. Det kan innebära att lita på en person för den den är, en som är pålitlig och någon som alltid finns där. Att ”lita på” kan också vara att lita på ett löfte, som kanske inte bara är bundet till en person i sig utan till något syfte, t.ex. i politiken.
Att lita på att det finns något ”större”, någon högre makt att hålla i handen och som finns som ett skyddsnät, är ytterligare en del av tilliten. Innan ni fått uppleva att bli sviken har ni tillit och ni litar på människor. Men beroende på dem ni möter på er väg och på den ni är, så kommer tilliten att bära eller brista.
För att veta vem och vad ni skall lita på, behöver ni först hitta tilliten till er själv. Er bedömningsförmåga. För kan ni inte lita på den, så är det än svårare att lita på andra, för då vet ni inte om ni bör lita på att ni litar på den och den. För ni vet ej om ni kan bedöma pålitligheten.
Om ni litat på fel person så kan ni börja ifrågasätta ert eget omdöme, då ni inte upptäckt att denne var pålitlig. Om detta styr er vidare i livet kan ni bli allt mer misstänksam och restriktiva med er tillit, och det kan leda till att ni aldrig hittar någon att lita på. Då bekräftar ni er egen syn, att alla är opålitliga. Motsatsen kan ibland vara nog så illa, för om ni valt en pålitlig person att lita på, så kan det faktiskt ibland få till följd att ni får en ”overkligt” positiv bild av tilliten. Så vad är då lagom? Finns det ens något sådant som ”lagom tillit”, att vara lagom pålitlig och lita lagom på er och andra? Svaret är att lagom är bäst, men lagom varierar d.v.s. döm inte hunden efter håret. Ni får bedöma varje situation, varje person etc. var och en för sig, för att hitta ert lagom.
När hela världen står i oro är det svårt att veta var tilliten bör läggas. Om allt gungar; vad är då den fasta punkten? Om allt ni trott på vänds upp och ned är det svårt att veta vad som är sant och inte, vad som är rätt och inte. Det som behövs då är självtilliten, att ha en egen inre kompass som kan veta vad som är upp och vad som är ned, vad ni kan hålla fast vid för att inte falla. När ni så ser att ni står kvar, att det är världen som gungar och är upp och ned, då kan ni urskilja vad som är rätt och vad som är fel, för ni står stadigt på er plats.
Det som ni råder över är er själva, ni kan inte styra andra och det är på gott och ont. Löften som hålls är tillitsbejakande, löften som sviks är tillitsberövande. Tro handlar mer om tillit än pålitligheten i att lita på. Pålitligheten är den som är konstanten i era liv och som finns där i upp och nedgångar. Både pålitligheten och tilliten behövs för att hitta vem och vad ni kan och bör lita till/lita på.
Alla kan bryta några löften och hålla andra, men ingen kommer någonsin kunna hålla allt den lovar. Men det betyder inte att ni skall sluta lita på dem som ibland brutit ett löfte. För människor och situationer kan ändras. Ett löfte kan vara menat att hållas, men ändras omständigheterna tillräckligt kan även ett ärligt menat löfte behöva brytas. Ett löfte som är givet ur ett redan planerat svek är dock en annan sak.
Det gäller att vara öppen för att kunna ändra er och ändra åsikt om er och om andra. Att låta pålitlighetens ständiga konstant möta tillitens hopp och tro och hitta balansen i den, för gör ni det, så vet ni vem ni kan lita på.”
Välkommen tillbaka nästa vecka!